TeamSL

Såg i kommentarsfältet att några av er undrade om jag syftade på Sofia i inlägget "kul med feedback" där jag skriver att jag ogillar bloggare som idiotförklarar frågor och är allmänt tykna. Sofia är ABSOLUT INTE en av dem jag menar.

Tror ni inte såhär.. att människor som vågar stå upp för sig själva och har stjärnstatus är dom som blir intressanta att följa. Lite så tror jag att det är. Sofia är världens snällaste när man känner henne, jag lovar er! Men som jag också skrev så är kommentarerna inte alltid så schysst skrivna och många av dom som roar sig med att skriva anonymt vet precis hur dom ska skriva för att få en att må dåligt.

Det är lätt att bli missförstådd över internet, helt klart. Det har jag nog blivit av ungefär 50 % av mina gamla läsare i ett helt år på min förra blogg. För att överleva allt falskt och elakt i den här bloggvärlden får man använda sig av sina egna knep helt enkelt - och alla har sina egna och allas är olika. Sofia är alltid extremt snabb på tal och kan kläcka ur sig klockrena kommentarer som gör att dom flesta kan bli mållösa - vilket är en grym egenskap! Sofia är intressant, right? Eller varför sitter ni här och läser annars, vi alla vet och tycker att tjejen är grym!


DOCK så vet jag också att alla som vill kan missuppfatta precis allting. Därför kan det vara bra att någon från "the outside" kan förklara ;) I detta fallet blev det jag, som hatar att se någon bli orättvist missförstådd.

För Sofia är en sjukt ödmjuk och genom snäll person, och jag tror hon tänker igenom sånt ni skriver mer en vad ni tror =) Har nå frågor eller funderingar - ställ dom. Anta aldrig eller döm en person som ni inte känner, då blir det lättare för oss alla i slutändan. Det är inte att glida på en räkmacka att driva en stor blogg vill jag lova.

Sofia har så mycket som inte många har, men som många skulle vilja ha. Hon är som en storasyster ibland känns det som - och man kan verkligen lära sig utav henne. Så ta chansen och lär er och var trevliga istället mot precis alla. Ett öppet sinne är alltid bäst =)

Det jag egentligen ville få fram med denna långa osammanhängande texten var att jag absolut inte syftade på Sofia i mitt inlägg.. hehe.

Eskadron vanliga


Eskadron teknik


Veredeus vanliga


Veredeus teknik


Pro teknik skydd från lami-cell.

Teknik skydd är alltså bakbenskydd som klämmer runt om bakbenets kota. Som ett senskydd fast till bakbenen och mycket kortare.

Vad kul att du lagt märke till detta och säger vad du tycker är bra också!:D

Jag håller med dig till 110 % att det är så himla tråkigt med alla dessa hårda ord och idiotförklarningar på bloggarna fram och tillbaka. Jag vill verkligen att ni ska fråga mig och det är något ni undrar över istället för att bara anta. Det är roligt att få besvara era frågor!=)

Dock upplever jag många gånger att man får kommentarer med en lite grinig "under mening" men istället för att ta åt mig och komma i försvarsläge som du också nämner så försöker jag att inte tro att personen menar eller vill mig illa. Utan jag svarar i en trevlig text med vanlig fakta ändå - då har jag även märkt att stämingen hos personen som skickade iväg frågan ändras och det blir en mycket roligare blogg!

Men som sagt, det är så himla kul att få höra av er när ni lägger märke till något sånt här - att ni faktiskt kommenterar och berättar att ni tycker så också. Då blir vi gladare och uppdaterar allt - bloggandet är ett eget litet kretslopp ;) hihi.

Bella:
1. Jo, självklart rider mamma =)
Hon rider Silvia mycket mer en mig just nu till och med. Men det går ju i perioder, ibland rider nästan bara jag. Det har ju lite med tiden och orken att göra helt enkelt.

2. Absolut kan jag också blir frustrerad och förbannad när man har en dålig dag samtidigt som hästen är hysteriskt pigg som mina hästar är då dom har sina dåliga dagar. Vissa blir ju sega medans mina blir ännu hetare. Men å andra sidan så vet jag SÅ väl att det inte tjänar någonting till att bli förbannad - det är djur vi sitter på och det funkar inte alltid. Mest blir jag nog arg på mig själv och inte på hästarna.

Sedan rider jag alltid med det här måttot när någonting inte funkar för mig:
"Där kunskapen tar slut - där tar våldet vid"
KLOCKRENT uttryck som min tränare en gång sa till en tjej som behandlade sin häst riktigt illa under en träning. När man tar ett djupt andetag och tänker igenom VARFÖR det inte funkar när allt går åt pipsvängen kommer jag i alla fall fram till i 99,9 % av fallen att det är jag som är problemet och inte hästen.

3. Jo, det kan jag absolut fixa =) Ska tänka på det mer. Får bara be min kära mamma vara lite tystare då, jag och min kompis höll på att kissa ner oss av skratt efter att hört mammas alla kommentarer och uttryck från tävlingsfilmerna från Trollhättan - svar ja, hon är MYCKET nervös! haha.

:):

Oj, det var en svår fråga.. Det varierar ju hur mycket som helst beroende på vilket ridpass som ska göras.
Men i stallet vill jag MINST ha 30 minuter innan ridpasset för borstning och sadling osv och sedan runt 20 minuter efter passet.

Nu ska jag berätta lite om en häst som jag tycker är fruktansvärt intressant, och jag är så glad att jag fått chansen att hjälpa henne. Att ha fått följa ett osäkert benrangel utan en ända muskel som varit så nära på att fått bli avlivad till att se henne som hon är nu...aa, det har varit en helt otrolig resa!

Men för att göra en LÅNG historia ganska kort -

I December förra året fick vi höra om hästen Silvia - den 16 December åkte mamma och pappa ner i snöstorm fyra timmars väg till skåne för att hämta hem henne efter att ha sett en ända bild och hört om henne och vad hon varit med om. Jag tror att dom räddade livet på henne den dagen, jag vill inte tänka på vad som skulle hänt annars..

Innan dom hämtat henne hade hon fått en panikattack i boxen och skärt upp ett "jättehål" kan jag lova, det var ett HÅL mitt i pannan som sytts ihop. Hon hade varit tvungen att raka bort pannluggen och det såg så fruktansvärt obehagligt ut! Ni kan ju tänka er själva - en storhäst på 173cm som såg ut som ett benrangel utan en ända muskel, hysterisk, jättesår i hela huvudet och utan pannlugg med lång och tottig päls...

Men visst att utseendet var som det var - men mer en det var det som inte stod rätt till så att säga. Hon var helt hysterisk, inte glad, pigg och het som hon senare blev utan uppriktigt hysterisk. En häst med panikattacker på riktigt, hon kunde inte vara själv i stallet och satt man på henne så var hon helt hysterisk där med.

Vi fick kämpa, kämpa och kämpa. I vissa perioder kändes det helt hopplöst verkligen. Men hela tiden hade jag den där känslan om att hon skulle gå att förändra, eller snarare få henne att våga visa sig själv istället för det hysteriska skalet hon använde mot oss.

Ni som läste min blogg på den tiden vet ju att jag fick mycket "skit" efter att ha visat filmer på henne och bilder osv. MÅNGA undrade vad vi köpt egentligen och den vanligaste kommentaren var ju verkligen "vad ska du med den till?" Istället för att det bröt ner mig gav det mig faktiskt motivation att visa att hon var finare och bättre en vad någon av alla runt omkring någonsin skulle ens kunna tro. En hopptränare i trakterna skrattade mig rätt upp i ansiktet när jag mötte henne när jag var ute och red Silvia efter ett par veckor när jag sa att jag skulle försöka börja hoppa med Silvia. Det var inte många som trodde mycket om Silvia då - och ska jag erkänna så trodde jag inte heller att vi ens i närheten skulle ta oss så långt som vi är idag - att hon skulle kommas att förändras SÅ mycket. Men hela tiden fick jag motivation att visa att alla andra hade fel och jag hade rätt, jag hade ändå en känsla där inne som sa att det fanns mycket i Silvia.

Idag - snart ett år senare mår Silvia hur bra som helst!
Hon är en helt annan häst och är hur ridbar och fin som helst. Visst är hon fortfarande het och stor för mig - men hon mår bra och är glad! Jag kan absolut inte rida henne superbra men vi har tagit oss en lång bit på vägen.

Jag har inte startat något jättehögt eller stort med Silvia, det har inte funnits mening till det. Visst är jag en tävlingsryttare - men jag har Winnetoo som älskar att tävla mer en något annat. Jag är alldeles för rädd för att stressa upp Silvia så hon har helt enkelt fått stanna hemma rätt mycket. Men vi får väl se, kanske att vi någongång hoppar något lite större med =)

Men som jag har lärt mig utav detta - jag ska verkligen ALDRIG någonsin döma ut en häst förtidigt. Jag har lärt mig att det är värt att ge precis alla en chans, att jag ska lita på min magkänsla och bara gå på den. Inte lyssna på allt som alla andra tycker utan gå på min egen känsla!


Min fina prinsessa, om du bara visste hur mycket du betyder ♥

Nu ska ni få hänga med oss i tillbaka blickar - här ser ni ett levande bevis på en häst som förändrats totalt endast genom kärlek, tillit och hopp - självklart också ett riktigt hårt arbete.

Här ser ni mig och Silvia - första riktiga ridpasset ihop. Här hade hon bott hos oss i kanske ca två veckor.
Den här filmen var inte måttligt med kritik jag fick över, men jag visar den på nytt - för nu kan jag stå för att mina goda ord om den hästen redan då har blivit sanna..





Några bilder från första veckorna.

Bland dom första passen med hinder. Red lite kravlöst på några enkla hinder bara.
Jag vet att hon verkligen skulle behövt martingal här, men när hon fick på sig den höll hon på att stegra över så jag fick så snällt bita ihop och bli nockad i vartannat galoppsprång istället ;)


Hon började såsmåningom se lite bättre ut i kroppen. Hullet blev bättre snabbt och musklerna fick vi kämpa på med. Men dom kom ju medans vi hade roligt med varandra - dag ut och dag in!


Ni förstår inte hur mycket historia det finns i dom mörka stora ögonen..

Tiden med dig kommer jag vara evigt tacksam för!