TeamSL

När jag ser alla statusar på "Tävling imorgon/idag", läser startlistor och kikar runt på tävlingsdatabasen..

Min pegasus är på topp, och jag missar årets första tävlingar som är helt perfekta. Vill ocksåååå!
Ut och ha så kuul, känna på hur formen sitter på tävling, träffa alla underbara kompisar och vara igång igen! :(

---

Nu sticker jag ner mot Kungsbacka i alla fall, ska passa på att kika på GP-ponnyn också, känner faktiskt enormt massa hoppfolk, och en klasskompis jobbar i cafeterian imorn, så blir till att snacka och mysa med folk! Om jag nu kommer fram... jag skall köra hela vägen ner!? Har aldrig kört på motorväg innan och inte i stan med bil, känns bra att starta med en resa på 1,5h och genom Göteborg. Jag frågade pappa som är med handledare lite lätt "hur fasen tänkte du nu, hur tror du inte det här kommer sluta?" Jag fick svaret som ägde mig själv "äh, vi märker". Haha härliga familjen Genne!

Vi ses i Kungsbacka!

Nu sitter jag och laddar upp inför en hemmakväll hemma i kära Ljungskile/Uddevalla med min familj! Det är inte ofta nu för tiden, antingen är man i Kungsbacka eller så är man ute..

Givetvis har jag planerat hela veckan att sitta bänkad framför TV:n idag bara för en sak: Melodifestivalen - Eric Saade.
Absoluta favoriten som ska representera Sverige i stora eurovision. Hallå? Killen är hur skön som helst, har utseendet med sig, libanesiskt ursprung och är skåning! Kan det bli bättre..?


En del tyckte att vi är lika.. haha, icke svenskt ursprung säger jag bara.. ;)

Och givetvis tycker jag att alla ska slänga en liten röst på vår sötnos:
Tele: 099-202 08
SMS: Skicka 08 till nr: 72211

Idag är en helt meningslös dag då jag är halvsjuk, krigar med allt och alla och ja, vet inte mer.

Har reagerat på att nu det senaste så har väldigt många hissat och skrivit att de snarast skall införskaffa sig Boots, ja givetvis färgade sånna. Tex guld och silver.. för det är ju så himla nytt och så för i år! Not ;)

Visste ni att jag har har de silvriga sen långt tillbaka? Absolut de snyggaste av allihopa! Dock glömmer jag alltid att sätta på dom, hade dom på nån nationell i Båstad o sommras, men inte mycket mer.. de ligger bak i någon av våra bilar misstänker jag. Jag är inte den som har så stor koll på min utrustning, haha!

Vill också varna om att de inte är speciellt hållbara då färgen slits direkt tyvärr!


Willands-laget hade givetvis klätt alla sina 4-benta ekipage i guldiga, till deras vinst i lag-SM 2010 också.
Så näe, de har allt redan funnits länge på marknaden! Så de som tror att de har kommit ut i år, fel fel fel - men att de är snygga är rätt rätt rätt! :D

Satt och läste lite nyheter, och blev riktigt besviken när jag läser detta om Globens ponnykür:

"Inför ponnyküren 2011 har reglerna omarbetats en del. Nytt för i år är att ryttaren får fylla högst 16 år under 2011."

Yeah, right! Ska vi över 16 inte ha en chans nu då? Hoppningen har hur mycket stora tävlingar som helst, medans vi från dressyrsidan puttas undan en del. Och när vi väl har Globen, vad händer då? Jo då sätter de en jävla åldersgräns!

Det finns redan en åldersgräns på internationell tävling som är 16 - varför då stoppa nåt av de få större som finns för alla över 16? Troligen är det för att man vill få upp alla så fort som möjligt på storhäst, men det är då verkligen inte rättvist för oss som kämpar för fullo till sista ponnyåret.

Åh, blir riktigt frustrerad över hur de tänker. Vill man ta vara på de två sista åren man har från och med 16 års ålder, så ska dom låta en göra det - och ha samma chanser och möjligheter som alla andra.

Snart kommer det väl åldersgräns på SM, svenskt ponnyderby & falsterbo också..?
Ni kan läsa om detta här.

.. precis som hon gjorde den där gången i falsterbo, fast då på en cykel.

Tråkigt nog så för er som missade så var det vår Helena Lundbäck som fick lämna Let's Dance idag.
Hur tycker ni att hon har klarat sig igenom dansprogrammet? Lite bättre på hästen, måste jag nog erkänna ;)

Ni har önskat inlägg om våra gamla ponnyer, och samtidigt idag så kom jag in på en blogg som drevs av en 10-årig tjej som tävlade b-ponnyer, och började läsa lite. Då kände jag den där känslan i magen, hur hon älskade sina ponnyer, och hur bra det går för de på tävlingar osv. Fick bara tanken på en enda sak - hade du tävlat runt 2006 hade du fått det hårdare..
på den tiden fanns det konkurrens.

Inget kommer någonsin att kunna slå det samspelet som jag hade med Candy. Jag har aldrig varit så självsäker som på den ponnyn, och kommer nog aldrig att kunna nå att bli så stark igen. Det fanns ingenting i min väg, jag tog inte åt mig om någon sa något, jag lyssnade inte ens på andra, jag undrar nu efteråt om jag ens levde i samma värld som idag? Det fanns ingenting runt mig, alla andra var folk som skulle akta på sig, de var kanske grymma i mina ögon, de var kanske bitchiga snobbar, men det gjorde bara mer att vi skulle visa dom - vilket vi gjorde. Det fanns bara VI. Jag var alltså kall på ett bra sätt - full fokus, samspelade med min häst och var trevlig mot andra.

Mycket gjorde ju att vi lärde oss tillsammans - att ha utbildat den här ponnyn och samtidigt fått en egen grund att stå på har varit så enormt lärorikt för mig, och det var ju absolut ett lyckat äventyr!


(Snygg outfit mjau!)

Efter att ha skrivit om detta inlägg ungefär 10 gånger så fick jag precis igång mitt huvud och fick fram ett ganska naturligt svar på min egna fråga, hur kunde vi vara på topp hela tiden, hur kunde vi prestera så bra, hur kunde vi vara så kalla?

Eftersom att jag var så cool/kall, älskade min ponny och vi tillsammans lärt oss allt från gund och botten var vi ett. Och ett lugn och självsäkerhet som jag hade då - det är klart att det gör så att prestationen blir topp!

Att rida utan press, att rida utan krav, att rida för vinst men tillsammans med sin ponny är så mycket mer än att rida för att prestera på topp för att bevisa för alla andra att det här fixar vi, ni ska inte snacka skit om oss/se ner på oss. Jisses vilken skillnad. Jag åkte aldrig hem utan vinst/rosett eller härlig känsla på den här ponnyn, livet bara lekte helt enkelt. Och tack vare att man kunde slappna av och inte pressa sig själv! Nog för att jag ville upp i klasserna - vilket vi gjorde - men aldrig för någon annans skull, utan för min och min ponnys egna, och för våran räkning.

Jag har fått mig en regäl tankeställare. Tänk att kunna tänka tillbaka på gamla tider, och genom det få nya idéer och tankar nu? 5 år senare? Jag har redan sedan förra året bestämt mig att få ett så roligt sista ponnyår som möjligt. Strunta i allt omkring, strunta i om det ser förjävligt ut på en tävling - jag har lärt mig att alla kan ha dåliga dagar, det är okej att göra fel, och vi ska ha ett förjäkla roligt sista år! Jag ska leta efter den där Candy-känslan, och nå den så mycket jag bara kan! För hur underbart var det inte att rida runt för att visa upp sin älskade ponny, som ställde upp i alla lägen?

Världens finaste b-ponny som har visat världen att samspel finns ♥

En film som blivit väldigt känd över internet på vår historia:

Finns ett långt och läsvärt inlägg om min prinsessa som ni kan läsa HÄR! ♥
Massor av filmer, bilder och så vidare..

Är såhääär glad nu! Helt plötsligt känns väldigt många saker roliga, och det är massor med grejer på G! Nästa vecka är det Party, Gbg Hs, jag får besök av Linn & Ingrid (de fula dressyrbarnen)! Hur bra som helst helt enkelt! Älskar fullspeckade scheman!

I vilket fall så testade jag att sitta på Martijn idag, som några kanske förstått så har han sträckt sig/stått och spänt sig på våra (ursäkta uttalandet) förjävliga ishagar som vi har i skolan. Små isrutor rent ut sagt.. så att han har blivit så spänd i korset att han fått ont utav det. Som tur var kikade skolans veterinär på honom, och sa att jag ska jobba igång honom med mycket lösgörande, stretch och så vidare.

Jag har därför promenerat, longerat, tömkört och lekt fritt med honom i 2 veckor nu ungefär, och idag tänkte jag att jag får testa om jag kan sitta på honom nu. (Senast när han precis fått detta så kickade han när jag satt på, spände hela baken osv.) Och wallah, en väldigt pigg liten ponny men ack så fin! Det verkar ha gått över, och han hade en jäkla gång idag må jag säga! Blir så glad, om jag nu kan köra igång igen och fortsätta min träning med honom som vi hade för bara några veckor sedan!

Mahjong går som en klocka, min vackra sagoponny! Så jäkla synd att vi missar en del tävlingar nu för smittan.. när han är på topp! Mina hästar är verkligen alltid som bäst på våren.

Så ja, mitt humör är goodie just nu! Bortsätt från att jag precis hamnat i världens förkylning och har träningsverk i hela kroppen så.. haha! Nu vill jag bara träna träna träna & tävla tävla tävla ♥

Tredje dagen i sträck som jag jobbar "anställd" på skolan.. 8-4, segt som bara den och vi jobbar verkligen, inget lateri någonstans. Men men det är väl bra att känna på vuxenlivet helt enkelt.. Och att kunna göra något nyttigt på lovet än att bara sitta still och äta kladdkaka hela tiden, haha! Har precis haft lunchrast, och börjar om 2 minuter så borde springa ner nu, men tänkte bara lämna ett snabbt avtryck så ni vet vart ni har mig!

Nu ska vi i alla fall tvätta vissa hästar, em-fodra, em-mocka, ta in hästar, longera, rida, och en massa till.
Nej dags att springa, vi hörs!

Har ni lov denna veckan, eller när har ni?

En nära vän till mig söker omgående en tillfällig ryttare till hennes storhäst då hon råkat ut för en hjärnskakning!

SB King Rascal 93 (Kallas King)
Fux valack - 06
e.Rascalino - Kings lake xx
173 cm
Står i Sollebrunn mellan Alingsås & Trollhättan.

Tyvärr har ju vi ringormen här, annars skulle jag lätt ha tagit på mig det här, Karin är hur go som helst och hennes häst inte helt fel. Så är du en kunnig ryttare så hör av dig till Karin!

[email protected]
0703812221

Morsning korsning och allt såntdär!
Nu har jag jobbat klart, en låång dag i stallet med mycket att göra!

Men det blir ingen vila här inte - strax ska jag ner till stallet igen och hämta någon utav hästarna, eller båda två, jag har inte bestämt mig än.. för att prommenera mot Anneberg station och möta upp Linn som kommer helt vilsen till Kungsbacka, haha!

Hon sitter på pendeln nu och är heelt ovetande om att jag inte har börjat gå än, vilket betyder att hon kommer att få gå halva vägen själv.. busigt! Men jag orkar inte gå hela vägen, är trött i benen vafan!

Föresten grep jag tag i en av killarna som jobbar med huset fortfarande, eftersom att de skulle fixa internet i alla rum men mitt funkde inte - nu är det löst, wiiie! Så förhoppningsvis så kommer det att fortsätta att fungera bra!

Nej stackars Linn, nu kanske jag borde springa ner och hämta hezt och börja gå. Får bli powerwalk ;)

Kan ju även nämna för er som undrar hur det gick med Emelie som flög av igår och fick åka ambulans att det inte var något farligt/illa med foten, hon får hoppa på kryckor ett tag sedan hoppas vi att det går över helt enkelt!

Medans andra går till skolan eller tar ut på sitt lov med en lång sovmorgon, så springer jag ner till stallet på skolan nu. Har ju lov i tre veckor nu, först denna veckan sportlovet och de två kommande då jag skippar praktiken ju.

Härligt nog har jag fått jobb på skolan 4 dagar, så då får jag tvinga mig upp trots lov, men man tackar aldrig nej till pengar! ;)

Ikväll kommer Linn hit och hälsar påå! Supermys, och så får hon uppleva hur det är att leva på Höglanda, det är ju inte helt normalt så att säga. Frågan är om hon kommer levande härifrån, och vad hon får för erfarenheter härifrån.. haha!

Vi hörs senare! Puss på er !

Bjuder på en old pic på mig & martijn <3

Back to Higland - vilket märks..
Det blev lite dramatiskt förut då Emelie flög av förut, och slog i benet regält och kan knappt stödja på det. Ambulansen kom så fort vi ringde i alla fall, och nu är hon och våran handikappade Linda redan på väg in till akuten.

Snacka om att ambulansmännen måste tro att vi är dumma i huvudet.. skickar med Linda också, som redan har gips på sin fot/ben då hon fick en spark och bröt foten för några veckor sedan?! Men hon skulle tvångt med, haha.

Det händer alltid något på Höglanda ;)



Nu ska jag ner i stallet en snabbis för att hjälpa en kompis att hålla i hennes häst när hon skall bandegera om honom, och sen kommer Fille & Jacob (Ingvarsson) hit med två kompisar och chillar, så får väl sociala mig lite med dem också.

Nu ska jag dra mig mot Kungsbacka och mina älsklingspollar!
Vi hörs i eftermiddag/kväll!

Något speciellt ni vill höra från mig då?

Det är så härligt att ibland komma hem till kära Uddevalla, speciellt när det var ett stort lokalparty igår - man träffar allt folk här hemma på samma gång, grymt är det!

Hittade även två "kollegor" bland hästbloggvärlden igår, den ena vägrar vara med på bild, men den andra sötnosen var på G! Det var nästan kolsvart där inne, så att ta blixtbild med mobilen är ju inte speciellt fint eller rättvist, men men, det är i alla fall bilder som låter minnena leva kvar så att säga! Vi känner givetvis varandra sen innan.

Vem är ungen bredvid mig? ;)

Av de som gissar rätt lottar jag ut en person som får sin blogg länkad i mitt nästa inlägg!

Medans ni gissar på så skall jag bege mig till Ljungskile för en fotosession!
Vi hörs senare, och jag lovar er en härlig bildbomb!

Jag blir riktigt trött när alla drar båda över samma kant - hur bra koll har man egentligen på de inlägg man kommenterar?

Står det att inlägget är under "Linn"s kategori är det från Linn, står det att det är från "Sofia" är det från Sofia. Om det nu inte är något som skall in under en annan kategori. Men vi sätter alltid vår namn-logga efter inlägget, just för att ni lättare skall se vem det är som skrivit inlägget.

Har ni inte sett och förstått att vi har olika tankar kring många saker och tycker olika? Det är ju ganska givet om inte annat.. Så snälla ni, när vissa av er börjar kommentera "hur kan NI tycka si och så", när det är tex ett inlägg från en av oss, och ni drar båda över samma kant? Tänk lite längre är ni gulliga!

Bara för att Linn gillar en sak behöver inte jag gilla det. Bara för att jag rider dressyr behöver inte Linn göra det. Haha förstår ni grejen? ;)

Som hästmänniska vet man att det finns flera olika sätt att sköta en bädd, flera strömaterial och så vidare. Personligen har jag alltid varit för att ha bädd - det är rent, fräscht, blir inte lika blött om man sköter det rätt och är mjukt överallt för hästen att ligga. Jag har genom alla mina år stått på torv, spån eller spånmix. Tur det eftersom att jag verkligen hatar halm! Det som jag tycker är absolut bäst att stå på är faktiskt spånmix!

Alla har väl sitt egna mockningssystem, och mitt är att det skall vara helt rent och avslutningsvis jämnt. Allt hö som gräver sig ner i bädden skall bort, samt det översta lagret av kisset, för att hålla det torrt och rent. Jag vill ha en tjock bädd också. Jag är jäkligt pedant när det gäller boxen,  mockningen, och kan stå i timmar och mocka om det så skulle vara!

Mahjong är jobbig, han drar runt hösilage runt hela boxen, skiter var som helst och får hela bädden att bli uppgrävd. Varje dag står jag en extra gång efter att stalltjänsten mockat hans box, och fixar, fixar och fixar, haha.

Förr när jag stod på torv vattnade jag en del, och gick och gick på det, för att det verkligen skulle sätta sig, även om den inte var nyinlagd, för det behövdes, för att få den så jämn och tjock som möjligt.

Här är i alla fall Martijns box på skolan:


För mig är det en självklarhet att plocka bort höstrån, se till att det inte är massvis med löst kiss/skit kvar och ha det platt.

Vad har ni för strömaterial, har ni bädd eller bara löst, hur noga är ni kring boxen?

Har precis kommit hem från en go kväll ute med massvis av folk! Fick lite sms vid 01.00 - slaget av kompisar som skrev att en skvallerblogg skrivit massa skit om mig. Haha vad jag skrattade sedan när Linn ringde upp mig, den personen som jag spytt på stövlarna får gärna höra av sig, det är nog en historia för sig!

Sen när har jag spytt på en tävling!? Haha, det gjorde i alla fall ett gott skratt innan jag skall bädda ner mig i sängen!
Vi hörs imorn!

Citat av Ingrid:
"Men kan man inte vara bäst, då kan man iallafall vara snyggast ;)"

Den satt som spikad! Man kanske inte är den bästa, men man kan i vilket fall ha bäst smak, och matcha/klä sig snyggast och sin häst. Var tvungen att slänga in den, för den var så rätt - i alla fall kan man känna sig bekvämare i saker man trivs i! Jag älskar min utrustning, förutom min kavaj då jag är för rund för den.

Denna bilden är fotad av Ingrid tror jag till o med:






Jag älskar min utrustning och min färg - det är vi.
Sen rider jag ju runt i mjukis och skabbsaker hemma också, men när man plockar fram allt snyggt man har, woah!

En av alla anledningar till att jag varit trött, förbannad och haft fullt upp är för att vi, precis som förra våren fått en smitta/sjukdom i stallet. Förra året flyttade skolan en sjuk häst från treornas stall till vårat, och det spred sig naturligtvis och ingen häst fick lämna stallet för än 3-6 veckor efter det. Jag missade en del av vårens tävlingar.

I år återupprepas detta, och stallet har nu blivit drabbat av ringorm. (Vi vet inte hur smittan kom, men många anser att det är en skolhäst som nyss kommit till oss som hade med sig det då hans mule hade dessa tecken först..) Hela stallet är totalt upp och ner, ALLT, exakt alla saker måste tvättas i virkon, allt från spön, sadlar, benskydd, allt! Alla täcken slängs till tvätt, alla schabrak, och mitt i allt gick givetvis skolans täckes-tvättmaskin sönder, bra där! Så allt har varit totalt panik..

Alla stallets ca 30 hästar har fått behandling, utifrån att det skall gå över snabbare och ingen mer skall bli smittad, då det kommer att ta enorm tid att få bort smittan från stallet om man inte kan ta alla hästar. Nästa vecka skall hela stallet besprutas med medel, och hästarnas andra tvätt är på G då. De ska tvättas ca 4 gånger på 2 veckor tror jag det var, hur jobbigt som helst.

Detta kommer ta runt 6 veckor allt som allt innan det är över troligen - förstår ni läget?
Mitt sista ponnyår - Mahjong är på TOPP - jag är så sjukt taggad till årets första och bästa tävlingar - och det blir såhär? Jag blir så jävla arg och besviken, och orolig på hur lång tid det kommer att dröja ut innan allt blir grönt!

Sen blir man så frustrerad när vissa inte förstår allvaret i det, smittan kan faktiskt hålla sig kvar i evigheter, kanske till och med sommarlovet om man inte sköter det rätt? Vi har inte så jäkla många tävlingssatsade ryttare, i alla fall inte ordentligt, och det märks. Jag har varit extremt supernoga, redan första dagen då virikonet kom så rengjorde jag ALLT, verkligen ALLT, och har släng bort alla täcken som varit i närheten av hästarna, mamma åkte ner till Kba med nyköpt täcke till Martijn till och med, bara för att jag inte hade något nytt/rentvättat oandvändt vintertäcke till honom över, och alla mina kläder har redan tvättats. Jackor och allt. Det är en kontaktsmitta, och är jag när tex en häst med min jacka, hänger den på en boxdörr och någon annan är när jackan så får den med sig sporerna. Så lätt är det, därför får man vara ordentligt och tänka sig för. Men vissa fattar ju inte det, de kommer med samma jacka som de hade dagarna innan de tvättade sin häst - hallå eller? Byt jacka, annars får ju hästen det på sig ändå? Alltså, va, haha. Vissa tänker inte helt enkelt, jag har påpekat för varenda liten unge att de ska tvätta, byta, vara noga och så vidare, för jag vill ha bort den här skiten NU!

Det pajjar inte bara mina första tävlingar, det pajjar även min praktik som jag skulle haft 2 veckor efter lovet nu - jag kan inte lämna hästarna i vila hela lovet och praon, 3 veckor, det går inte. De ska hållas igång och trimmas, de har haft nästan 3 månaders vintervila. Så jag får lov istället och kommer sitta i det äckliga lilla huset och bara se dagarna rulla förbi, samt mocka och motionera mina hästar. Som tur var fick jag jobb på skolan 3 dagar på lovet nu, så jag får något att göra i alla fall. Min prao får jag ta ut på lov-veckor, tex påsklovet och sommarlovet. Men men, då kan man förhoppningsvis hitta något roligare också!

Där är alltså en del om varför jag är stressad, arg och ledsen. Det känns bra att slå på någon, eller bara ryta ut något, för så förbannad över det hela är jag. Jag anklagar ingen, men ni förstår hur frustrerad man är bara för att det drabbar ens stall? Speciellt när historian återupprepar sig.. andra våren på rad nu.


Bara lite av alla täcken som skall tvättas - och tävttmaskinen har precis pajjat. BRA!


Bebis nytvättad i något starkt medel som alla hästar skall behandlas med - och i nya oanvända täcken..
det översta var dock lite litet, så söt så haha! Grimman + grimskaft läggs i virkon i ca 15 min.


Här går vi och hämtar svampar, medel, handskar, allt möjligt. Och tar hela tiden "sprit" på händerna när vi går mellan stallgångarna o hästarna.


Våra fina listor över hästar - utrustning och så vidare som är klara.

Det ser ganska roligt ut i stallet nu då alla hästar har helt random täcken som inte alls matchar, är försmå eller förstora. Man tar allt rent/nytt man har som inte är använda sedan innan jul ungefär, och massa sånt, så ja, gud vet hur alla ser ut haha!

Nu förstår ni säkert varför min tid inte räcker till, och varför jag är så frustrerad!

Människor är till för allt, och alla är till för olika saker. Det har hänt mängder med jobbiga saker för mig nu, och jag har inte vetat vad jag ska dra upp i bloggen och inte - samt inte haft internet som ni nog märkt. De håller på att fixa internet i våra nya rum och så, och jag har galet mycket med hästarna, därför är uppdateringen från min sida mindre rolig och bra. Men bättring på G då jag har 3 veckors lov nu.. vilket jag verkligen inte vill - men vi kommer till det.

Jag är nu hemma hos min familj och kan andas ut i helgen - underbart. Då ska jag sätta fart och berätta vissa delar om vad som har hänt och varför allt är lite upp och ner just nu. (Och nu låter det kanske som om jag fått typ ett stjärnfall i huvudet och inte kan rida på flera år, men så illa är det inte kan jag ju säga iaf!)

Några reagerade på mitt inlägg om att mitt liv är upp och ner just nu, och jag har fått massor med gulliga och peppande kommentarer - tack! Trots en människa som jag inte har en aning om vem det är där bakom skärmen, som inte äns skriver ut sitt namn, och slänger in en liten kommentar kan göra så mycket! Glad, peppad, say what? Tack i alla fall, tack för att vissa av er läsare tar er tid till att lämna sådanna spår, det gör så mycket i en människas vardag! Jag tycker att det är så gulligt med folk som engaerar sig, trots att ni inte äns känner mig! Mer än som bloggare då, och det är nog låångt ifrån vad man är i verkligheten.. tror jag!

Nu ska jag sätta igång att rensa bilder, filmer och se hur jag ska formulera mig och skriva om på vår lilla blogg!