Lägg eran energi rätt!
Jag slutade med det och tänkte om, men för att kunna bryta en ond vana så gäller det att INSE den först - vilket jag tänker få er att göra nu.
I hästsporten snackas det, i hästsporten är det falska spel, i hästsporten vänds kappen efter vinden, i hästsporten krävs det skinn på näsan och ett redigt stabilt självförtroende och självkänsla för att överleva. Jag har innan snackat om att välja ut de personer man vill vända sig till och litar på, dom ska man sedan lyssna på och ta del utav deras kunskap - istället för att lyssna på allas åsikter hela tiden tills man blir helt knäpp av alla olika åsikter och tankar kring allt som rör våra fyrbenta vänner. Efter man har gjort det, gäller det att fokusera på SIG SJÄLV och sin häst - och lägga energi på just det.
Det är ett helvetes snack i ridsporten hela tiden, allt som handlar om vad andra gör med sina hästar, hur dom sköter dom, vad dom hoppar, hur det har gått, vart dom är anmälda osv är på något vänster så jäkla intressant för alla. Men de hästar och ponnyer som verkligen behandlas dåligt, som blir slagna eller misskötta - är det någon som anmäler deras ägare eller sätter ner foten och säger ifrån en gång för alla? Nej, inte fan är det det! Utan istället snackas det bakom deras ryggar och rykten sprids hejvilt. Exakt vad hjälper det djuret? INGENTING. Det är det här vi ska lägga energin på om vi ska blanda oss i hur andra gör och sköter sina hästar - inte genom att snacka skit.
"Hej Linn, jag har en sak jag skulle vilja ta upp med dig!
Det är en tjej i mitt stall som har värsta SM hästarna men hon kan verkligen INTE rida och det går bara bra för henne pga hennes fina hästar!! Jag blir så trött av att se det, och försöker förklara för henne lite försiktigt att det är hästarnas förtjänst att hon vinner rosetter på alla dessa tävlingar! Men hon verkar inte fatta?? Jag kan nästan inte koncentrera mig på min häst i stallet när jag är där, utan retar mig bara på hennes oförtjänta framgångar!! Hur hade du gjort?"
Dom här tre kommentarerna/mejlen visar tydligt det jag pratar om. Absolut ingenting negativt mot dom som skrev dom, utan bara konkreta kommentarer som var bra att visa med.
Till dom två översta kommer mitt svar bli:
Vadå tycker? Har jag rätt att tycka? Varför ska jag tycka? Vad hjälper det MIG att tycka?
Snobbiga ponnyryttare som får allt dom vill ha och tycker om sig själva - varsegoda! Skönt att se att någon lyckas hålla uppe självförtroendet i ung ålder (om det inte är ett skal mot sin osäkerhet som det i många fall är..) Så länge dom inte är otrevliga mot mig så är det inga problem alls, alla får lov att gå sin egen väg och leva sitt liv för mig!
Falska människor tycker jag är jobbigt att ha runt mig, så är det bara. Jag är alldeles för mjuk och lättsårad för sånt. MEN jag tycker att det är helt okej så länge dom inte är på och runt mig. Dom får leva sina liv som dom vill och använda sig utav den information dom har precis som dom själva vill - men jag vill inte ha med det att göra.
Sammanfattat så menar jag på att om man istället för att gå in i andra människors liv så mycket och tycka och tänka så mycket om deras val i sina liv så kan man ta den energin till sitt eget liv och i det här fallet sin egen häst. Som tjejen beskriver situationen i mejlet så är det ju en superjobbig och dum situation för både henne och tjejen som hon stör sig på. Nu har det ju gått så långt att hon faktiskt tappar koncentration och fokus på sig själv och sin häst på grund utav att någon annan vinner några rosetter - det är INTE bra.
Hon kommer inte kunna ändra på den andra tjejens livssituation i vilket fall - och inte heller få ett godkännande svar från henne heller. Hon kommer ju aldrig säga till någon som hon känner stör sig på henne och inte tycker hon är värd sin framgång "Du har rätt, mina hästar gör ALLT och jag åker med! Gud vad jag är en bortskämd skitunge" - Det kommer ALDRIG ske, det kan jag lova. Om du istället skakar av dig allt du tycker och känner för henne, hennes hästar och hennes framgång och omvandlar all den energin till energi som du lägger på dig själv kommer alla partner må betydligt bättre!
Jag hamnade i en sån här fälla precis när jag köpt Winnetoo. Det var en tjejs pappa som jag hade ganska nära mig som jag inte klarade av, han kände av mina svaga punkter och utnyttjade dom något enormt. Ni vet en sån där människa som kan lägga av en diskret kommentar som bara du uppfattar som ett påhopp, en kommentar som får dig psykiskt ur balans direkt. Han kunde verkligen säga till mig; jag tycker inte om dig med snäll röst så att säga. Kom han in i manegen när jag tränade så tappade jag bort mig helt och gjorde onödiga misstag hela tiden, tappade humöret och red betydligt sämre. Var han på samma tävling visste jag att han stod och hoppades på att jag skulle misslyckas och jag stressade upp mig själv något enormt över det - gick det då inte så bra som planerat bröt jag fullständigt ihop och allt kändes tio gånger så jobbigt!
HÄR lärde jag mig att tänka om - jag blev tvungen att lära mig det helt enkelt.
Nu för tiden har jag honom ännu närmre mig och träffar på honom var och varannan dag - vilket inte gör mig någonting. Jag duger som jag är och Winnetoo duger som han är. Det går inte alltid bra, men vi ÄR fortfarande bra ändå även om inte varje ridpass eller tävling går bra - vi är dom samma ändå.
När ni känner att någon människa känns jobbig att träffa på eller ha runt sig, backa tillbaka. Tänk igenom vad det är som är jobbigt och VARFÖR det stör just dig, omvandla sedan energin till energi som går till only you!
Tack, ni har gjort ännu en av mina kvällar ♥
Är helt upprymd av glädje men även frustration om jag ska vara ärlig. Har precis gått igenom min privata mejl där det var fyllt med nya mejl även denna kväll från unga tjejer runt om i landet som inte har det helt enkelt, handlar om allt från mat och viktproblem till hästsportens alla problem och sedan allt där emellan.
Jag blir så ARG av att efter varje mejl som man svarat på få tillbaka nått i den här stilen "Åh, vad skönt med någon som förstår och VILL förstå. Som inte bara säger "lilla gumman, du är 15 år och då känns allt lite tufft, du ska se att det går över". FYFAN vad trött jag är på sånt skitsnack rent ut sagt, vuxna runt om oss ungdomar behöver en rejäl tankeställare och avklädda minnen från deras ungdom. Det är fruktansvärt tufft i tonåren, utan snack.
Sedan en till sak som jag märker av är att ni som mejlar alltid ska ursäkta er så mycket. "Jag vet att det inte är något att ha ångest över, det är ju inget jättehemskt egentligen.." "Jag känner mig så dum som mår så dåligt medans andra som har missbruk i familjen eller är mobbade kan stå på benen och le" - tjejer, det går INTE att mäta eller jämföra välmående/ovälmående. Det är upp till var och en att se det ur sitt eget perspektiv och inse hur jobbigt man tycker någonting är. Vi tacklar alla allting i vår väg olika and that's it.
Men till det positiva som gör att jag kommer somna med ett leende på läpparna-
Det är FANTASTISKT att få skriva med er, förklara ur min synvinkel och stötta så mycket som jag kan - Linn femton år. Inget proffs på något vis utan bara ur en kompis perspektiv, och utefter egna erfarenheter helt enkelt. Att få sanningen med odiskreta bokstäver framför sig är inte alltid lätt, men kanske är det det många av oss behöver många gånger? Det kanske inte alltid är dom där extra kilona som gör att vi mår dåligt, utan att vi försöker förflytta inre ångest till något fysiskt som är betydligt mycket enklare att ändra och förbättra? Så tror jag i alla fall, och att bena ut sina problem och få reda på roten till ångesten och ledsamheten är ända vägen ut - även om den är tuff och man behöver mycket stöd.
Tveka inte på att mejla och bolla ideer och tankar med mig, jag gör det så gärna så! Ni behöver inte ursäkta er och skriva med överallt "förlåt om jag är jobbig nu" "läs inte det här om du inte orkar" "jag vet inte om du har tid eller ork men iaf...." JAG KAN TA ANSVAR FÖR MIG SJÄLV hörreni, jag vet när jag inte orkar och när jag har mina perioder där huvudet snurrar av egna problem och jag inte kan ta på mig mer. Jag kan läsa av mig själv, ni behöver inte oroa er.
Jag ÄLSKAR att få sitta i en hel timma som den här kvällen och verkligen ta mig tid till att svara alla er. Titta igenom alla gamla mejl som rullat in som jag inte hunnit svara på osv. För även om det ibland tar lite tid innan ni får svar, så kommer svaren förr eller senare - I promise!
Ibland är det verkligen SÅ energigivande att driva en stor blogg..
Tack för att jag får erat förtroende och för att ni är så himla HÄRLIGA!:D
Mejl - Privat: [email protected] Bloggens: [email protected]
Facebook PM - Linn Olsson
Motiverat svar från Linn..
Alla tänker ju typ "Gött att vara dom, vilket rockigt liv" men är det verkligen så kul att folk har ögonen på en hela tiden? Svara gärna i inlägg, hade varit kul att höra din åsikt!"
Bra fråga, som jag skulle kunna skriva hur långt som helst om. Men jag ska ta det kortfattat men ändå motiverat till er som vill höra mina åsikter kring det.
Jo, det ÄR jobbigt. Man blir på något sett intressant trots att man är helt vanlig, jag känner mig inte speciellt häftig någonstans men ändå - ändå blir allt som man gör en så stor grejj nu för tiden tack vare bloggen. Det kan vara positivt ibland och negativt ibland, allting har olika sidor, det finns baksidor med nästan allt.
Jag tog mig ju ett break från bloggandet innan i flera månader innan jag startade upp med Sofia igen. Under dom månaderna lärde jag mig mycket genom att bara smälta allt, tänka igenom allt liksom. Jag har blivit väldigt stark tack vare bloggen, man får ett så naket erkännande utav hur människor funkar kan man väl säga? Det är så odiskret och i många fall väldigt kallt och elakt. Men man lär sig utav det, tro mig.
What dosen't kill you,
make your stronger
Kom ihåg det uttrycket och bär det med er JÄMNT, det hjälper en mycket i många situationer.
Okej, saker som jag känner har varit jobbigast i bloggvärlden då -
* Fördomar
Absolut något jag har fått stå ut ENORMT mycket med. "Barbie-Blondinen som får allt hon pekar på" Under den kategorien blev jag ganska snabbt lagd, vilket jag verkligen tyckt varit jobbigt. Nu har jag lärt mig att tackla allt sånt här, men jag kunde inte förstå varför JAG fick en sådan stämpel? Jag som är världens mjukis verkligen, jag fick aldrig den där tjej-gåvan att vara bitchig kan jag lova.. haha. Jag har fått LÄRA mig att acceptera mig själv och fått LÄRA mig att få skinn på näsan för att överleva helt enkelt, det är ingenting jag fått gratis.
* Intresset
Det otroliga intresset utav det man gör, som egentligen inte är ett dugg intressant. Nu senast har det stått om på alla skvallerbloggar om Winnies nya träns där det diskutterats hejvilt om vart det var köpt. "Jag tror hon köpt det på Tradera, *omg omg*" Haha, alltså nu kan jag verkligen bara roa mig åt det ärligt talat. Men gud vad jag fått kämpa med det här, efter varje påhopp från skvallerbloggar har jag innan kännt mig tvungen att göra svar på tal inlägg och skydda mig själv. Tills den dagen jag insåg att det är ingen idé, bit ihop och gå vidare - BRY DIG INTE SÅ JÄVLA MYCKET LINN! Jag får vara stenhård på mig själv med sånt där. Även om jag är tusen gånger bättre nu. Nu kan jag läsa skvaller (det lilla jag läser) med ett leende på läpparna vilket har gett mig mycket. En viktig lärdom det där..
* Kommentarer
Självklart har även jag det här problemet - som alla andra stora bloggare. Elaka kommentarer rullar in ibland - men so what? Det kommer dom ALLTID göra, man kan inte vara älskad av alla och väljer man att gå ut officiellt såhär så får man bita i det sura äpplet skaka av sig det och gå vidare - that's it.
* Prestationsångest
Det är något som uppkommit sen jag startade min första blogg och den blev stor. Jag satte VÄLDIGT höga krav på mig själv och såg allt som inte gick perfekt som ett misslyckande vilket drog ner mig väldigt mycket. Dock har jag jobbat upp det här, släppt på pressen och lärt mig att tänka rätt istället :)
MEN vad mycket bra saker det finns också! Det absolut bästa är ju -
* Att få hjälpa andra
Att få dela med sig utav sina kunskaper är det BÄSTA jag vet!
Särskilt med det mentala och sättet att TÄNKA. Att få bra sits och stilla skänklar är något som går att jobba sig till relativt enkelt MEN att lära sig tänka rett och peppas rätt är desto svårare. Det är något jag verkligen har lärt mig och mycket tack vare bloggen och det är så härligt att kunna svara på era mejl varje dag om just sånt här. Peppa er och hjälpa er med era snubbelben.
* Att ha chansen att nå ut till så många
Det blir till ett enormt stort spindelnät allt det här med bloggar och bloggandet. Det kommer och går så mycket människor på ens blogg och det är en häftig känsla att kunna dela med sig utav kunskaper, händelser och erfarenheter till så många & sedan få höra era!
* Alla nya människor man får kontakt med
Jag låter rubriken tala för sig själv, det är amazing!
* Att ständigt ha kunniga människor runt sig
Som jag sagt innan så delar jag aldrig in människor i kategorier eller dömer personer efter resultat eller något sånt. Utan jag tror att man kan lära sig nya saker utav ALLA verkligen. Och tänk, när 1000 hästintresserade människor samlas på den här sidan varje dag och man har någon fråga som man ställer så är det ju 95% chans att någon har ett bra svar iaf! GRYMT!
Även det här handlar så mycket om att lära sig TÄNKA rätt och ha en stadig grund att stå på. Visst att jag är ödmjuk och lite för snäll ibland, kanske lite mesig i många situationer - men stark i mig själv ÄR jag och jag har starka åsikter som jag vågar stå för och alltid kommer stå för. Jag står på mina ben och kommer aldrig göra mig beroende utav någon annan även om det finns människor som betyder helt enormt mycket för mig, så överlever jag på mina två egna ben i ALLA situationer och så ska det förbli.
Jag har fått komma underfun med att alla kommer inte alltid älska det man gör. Det kommer alltid finnas människor som vill såra dig, som är avundsjuka, eller behöver trycka ner andra för att må bra själva. Sånna människor kommer man ALLTID träffa på och det är lika bra att lära sig hur man ska tackla det med en gång - vilket jag har gjort från bloggen.
Och vad det än är, så får ni alltid höra av er till mig om ni vill! Jag är öppen för alla diskussioner om det så handlar om er, era kompisar eller mig. Man kan alltid bolla ideer och tankar med varandra och lära sig utav varandra. Jag svarar på alla era mejl även om det tar lite tid som många av er märker, men jag gör mitt bästa :)
Jag älskar att få hjälpa till, så tro inget annat.
Och ta med er uttrycket jag använde mig utav innan,
What dosen't kill you,
make your stronger
Man lär sig utav misstag, man lär sig utav jobbiga perioder och om tio år är våra problem som finns nu ofta inte så viktiga. Tänk framåt och lev era egna liv med er själva som huvudpersoner :)
Och vet ni vad?
Skvallerbloggar, fortsätt gärna att diskuttera vart mitt träns är köpt, för även om jag hade hittat det på tippen så hade Winnie varit samma häst och jag hade varit samma människa - I'm so sorry..!
Att lägga snubbelben för sig själv..?
Att lägga snubbelben för sig själv är LÄTT att göra i det mesta - mentalt. Jag börjar acceptera det där mer och mer när jag märker hur mycket man undermedvetet styr sin egen prestation. Mamma tjatar jämnt och ständigt om det här med att TRO och MENTALT tro att man ska lyckas osv. Jag kan lova att jag bara fnyst åt det snackat så många gånger..
-Tänk och se dig själv ta dig runt banan felfritt. Se Winnetoo hoppa över den breda vattenmattan utan att vara tittig Linn!
-Som om han skulle bli mindre rädd för den om jag innan släpper fokus och kollar på fantasi film där vi hoppar över en vattenmatta? Sure mamma!
Även om jag verkligen inte tror på hokus pokus och sånt så funkar verkligen sånna här små knep, att tro på sig själv är nyckeln till all framgång faktiskt.
Ett konkret exempel är det här med dom jäkla kvalreglerna..
Vet inte hur många som haft samma problem som jag, ett pet här och ett pet där i varenda jävla L:A där nollorna är så viktiga inför MSV-debuten. Sedan när man väl fått sina tre nollor så rullar nolla på nolla in en efter en. Är inte det märkligt..?
Kolla på dessa tre L:Aerna - Petar näst sista hindret i två av klasserna och sista i en. Helt sjukt onödiga pet!
(För att bara se rivningen - 2:27)
(för att bara se rivningen - 0:48)
Shit vad han har förändrats.. Kolla L:Bn liksom :O Ser inte ut som samma häst nu. Han skulle ALDRIG göra så nu, verkligen inte. Min pärla ♥
(För att bara se rivningen - 2:34)
Visst är det skumt ändå? Att vi med tankar kan påverka fysiska resultat och prestationer så mycket. För att komma långt inom all sport och inom allting egentligen har det mentala en stor del - och defenitivt i ridsporten!
Och åhh, om ni bara visste hur mycket jag skulle vilja få hjälpa unga ryttare som har för dåligt självförtroende och för lite skinn på näsan för den här hårda världen. Jag har själv varit där, inte trott på mig själv eller vad jag kan. Inte litat på min magkänsla, låtit mig brytits ner utav taskiga kommentarer och av avundsjuka såväl ponnymammor som andra ryttare. Det ÄR tufft i ridsporten det vet jag om någon om - och jag blir så förbannad och ledsen över att se tjejer misslyckas och samtidigt lägga all skuld på sig själva eller ta åt sig av allt skitsnack och allas tyckande.
Hästvärlden är sånhär tyvärr..
Frågar du en fråga till tio personer så får du tio olika svar och alla svar är för den personen som svarat det ända korrekta. Många tänker så fruktansvärt "inom ramar" och inom det dom tycker, att vara öppen kommer man längst med - tror jag i alla fall. Jag har alltid varit öppen för nytt tänkande och nya ideer och det har gett mig hur mycket som helst!
Jag skulle ALDRIG dela in personers kunskap efter prestation, jag avundar ridskole elver som tar så bra hand om dom trogna ridskolehästarna. Som kämpar och kämpar utan att ha i närheten av dom möjligheter som många andra har, jag gör upprikigt sagt det. Den som rider på en långhårig fjording i L:D kan ha ett superbra knep att dela med sig utav till någon som rider Nationellt varje helg på tre hästar i varje klass. Det tycker jag fler borde tänka på, vi lär oss utav varje häst - tänk så många knep och bra grejjer ridskoleryttare kan? Dom hästarna är inte enklare en några andra även fast dom är svåra på ett helt annat sätt. Men att vara öppen för allas tänk och ideer tycker jag är grymt viktigt!
Vi ödmjuka tjejer och killar i den här världen får nog fasen lära oss att få lite skinn på näsan och våga visa framfötterna. LÄRA oss att inte ta åt oss och hitta vårat eget värde utanför prestationer. Det är inte rosetterna som bevisar kunskap och den som snackar skit är i 99% av fallen avundsjuk eller missnöjd med sitt eget. Det är onödigt att låta sånna personer ta ens energi - tänk på det!
Nu blev det lite djupt Linn snack igen ;) Men jag är ju sån och det vet ni väl om vid detta laget? Men jag kan inte låta bli, det går mig på nerverna att se duktiga tjejer och killar brytas ner utav andra eller utav sig själva.
*Sträck på dig, DU är fantastisk på DITT eget vis*
