Favorit i repris!
Ett inlägg som jag själv känner har en stor viktig debatt i sig är ett inlägg som riktar sig framförallt till unga tjejer - där vi har en stor målgrupp inom den här bloggens läsare. Vi har fått så otroligt mycket nya, engagerade läsare och då passar jag på att publicera inlägget igen "favorit i repris" helt enkelt! Ni som redan läst det och känner igen det kan lugnt klicka er vidare, om ni nu inte är sugna på att läsa det igen :)
Får enormt mycket frågor kring min träning, vikt, tips osv hela tiden både här, på facebook och på mejlen från er - unga tjejer runt om i landet. Jag väljer istället att ta upp ämnet i ett inlägg, så kan vi diskuttera ämnet öppet istället!
"Hur mycket tränar du på en vecka? Räknar du på kalorier, asså har koll på vad du bränner och äter?"
"Hej Linn! Jag vill jättegärna gå ner i vikt. Jag läste din blogg för ett år sedan då du gick ner i vikt massa som vi läsare faktiskt kunde se genom filmer och bilder (så där har du inget att säga emot
) och undrar nu HUR FAN du gjorde?? Det är ju omöjligt för mig i alla fall!""Hej! Kan inte du tipsa om lite olika "dieter" eller nyttig mat utan för mycket socker och fett i osv? Du verkar ha bra koll på sånt"
"Tränar du för att gå ner i vikt elr? Jag tycker du är smal nu som du är tjejen!"
Nu tog jag dem senaste frågorna som finns i min PM på facebook.
Till den andra frågan;
Nej, jag har ingenting att säga emot där. Jag kan inte ljuga och ja, jag gick ner i vikt och ni såg det och det blev ett herrans liv från alla håll - vilket definitivt inte hjälpte mig när jag var i den situation jag var i då. Men skitsamma, nu är tankarna redigt omställda och jag lever inte som jag gjorde då. Men just för att det är unga tjejer som hela tiden skriver sånna här frågor och har sån enorm hets kring vikt och utseende så kan jag lika väl dela med mig (en liten del) utav egna erfarenheter.
Allt för många kopplar smalhet med lycka - "om jag bara hade haft smala lår hade allt varit mycket lättare" "om min mage bara vore platt så hade jag mått mycket bättre och haft mycket bättre självförtroende". Jag har också tänkt så och när jag erkänner det i sammanhang då jag försöker få andra att inse hur fel det är med vikt hets så brukar reaktionerna bli "Ska du säga?" - och ja! Det ska jag verkligen. Jag har varit inne i det - och det gav mig absolut ingenting positivt alls bara tvärtom. Så självklart är jag rätt person till att öppna munnen och försöka få andra att inse hur fel tänket är.
"När mina lår blir så smala att dem inte går ihop och jag kan se alla mina revben i spegeln är jag nöjd!" "Det är lugnt, jag ska bara gå ner si och så många kilon, sedan slutar jag med det här" - sure bacon.. Det här är meningar som jag använt många gånger. Och jag lyckades, jag gick ner i vikt och det syntes också för den delen. Men lyckligare utav det blev jag definitivt INTE!
Allt jag åt räknade jag ut i kalorier och all träning var till för att jag skulle kunna äta något sedan. Jag var svin trött exakt hela tiden och grinig som in i helvete ärligt talat. Jag orkade inte med någonting för allt jag la min energi på var vikt, kalorier och träning. Hästarna, skolan och allt det ROLIGA då? Nääe, det kom i andra hand hela tiden. Hästarna och ridningen var självklart en träning i sig så därför kämpade jag på där, men inte något jag längre kände var sådär riktigt roligt. Skolan var jag totalt omotiverad i och jag orkade inte fundera över betyg osv.
När jag var som smalast (och också tröttast, ledsenast, grinigast och mest omotiverad) har jag aldrig innan granskat mig själv så kritiskt. Mina lår gick inte ihop, mina revben var synliga och jag hade gått ner en massa - men jag såg mig själv fortfarande som stor alltså. Sjukt men sant!
Mer än såhär tänker jag inte gå ut öppet med, men det kom en rejäl vändpunkt tillslut som tur var. Den kom i tid och ingenting han gå på tok för långt - men vägen tillbaka är tuff och jag kan absolut inte slappna av med allt det här ännu. Det kommer följa med mig länge tror jag tyvärr.
För att återgå till Er och Era frågor nu!
Som ni nu kanske förstår skulle jag ALDRIG någonsin dela med mig av några såkallade "tips" för att rasa i vikt. Är man ohälsosamt stor så ska man ta kontakt med ett proffs (läkare, skolsyster) och så får dom hjälpa en att ta tag i det. För er andra - SLÄPP dom dumma tankarna i tid!
Du blir inte lyckligare bara för att du får mindre vader, lår eller mage - I promise. Du får bara en jäkla massa besvär och jobbiga tankar som får dig att få ännu sämre självförtroende. Vi duger precis som vi är, sluta jämföra er med andra och lär er att det är bara att acceptera sin kropp. Den sitter fast på er, det är inte så mycket att göra åt saken liksom. Bättre att må bra och ha roligt!
Det här med träning då.
En vanlig grejj unga tjejer kör med (inklusive mig för ett tag sedan) är;
"Jag tränar för att kunna äta, inte äta för att kunna träna"
Att tänka att det är onödigt att ta en fika för att man har gymmat och då var gym-passet onödigt är riktigt fel. Det är ju då man kan ta en fika utan att det gör någonting alls, och dessutom ska man äta minst lika bra och mycket som man gjort innan.
Inga mer mejl om tips och vikt till mig tack, för ni kommer ALDRIG få svar på sånt ändå.
Alla är olika - tänk på det.
Det fungerar inte så att man kan jämföra sig med varandra. Vi har olika kroppar och är helt olikt bygda. Man måste bara lära sig att acceptera att det är så. Dessutom bryr sig INGEN annan än du själv om ifall du har pinnsmala lår eller inte - who fucking cares?
Kom igen nu tjejer! Lite skinn på näsan och bryt mot det förjävliga media idealet som sätter sån enorm press på många - vi är inga plastikopererade hollywood tjejer och tack och lov för det!
Jag kommer aldrig få pinnsmala lår, jag kommer aldrig bli perfekt i mina ögon. Men å andra sidan så tänker jag inte lägga ner en sekunds energi åt det igen - never! Nu har jag gjort mitt val, jag tänker fokusera på annat och ha ROLIGT i mitt liv istället
Kom med åsikter, tankar, frågor och egna erfarenheter - det uppskattas och det vet ni!
Alltså Linn, du är grym!
Jag blir helt mållös när jag läser vad du skriver, du har SÅ rätt!
Du är inte speciellt gammal men när man läser det du skriver kan man tro att du är bra mycket äldre, du skriver otroligt bra, på ett moget sätt och du är en grym förebild för alla unga hästtjejer! (och självklart för de äldre!)
Du kommer gå långt tjejen, utan tvekan!
Fortsätt vara grym och låt inte alla idioter i din närhet försöka att trycka ner dig! (för i slutändan handlar det till 99% om avundsjuka!!)
Fruktansvärt bra! Du är otroligt duktig på sånt här Linn, sjukt inspirerande!
Man blir helt fast i dina texter. Du äger verkligen Linn!
100 kramar till dig!
Förresten Linn & Sofia, jag har skrivit om er i ett inlägg. <3
Bra blogg :)
Vacker!
helt rätt och du är jätte söt! :)
Bra, men det enda jag störde mig på var när du skrev "jag kommer aldrig få smala lår". Du har ju smala lår? Ingen vill väl se ut som en anorektiker? Det borde man inte vilja eller uppmuntra.
Annars är det bra med lite pepp-talk!
jag bara älskar att läsa dina texter, man fastnar i det och jag kan inte göra nåt annat än att hålla med vartenda ord där asså.
jag kan tom. bli sur när det inte är uppdaterat här på er blogg bara för man blir lixom beroéende av att läsa bloggen, hela tiden. keep up with the good work! sluta aldrig med detta linn, för det är helt fantastiskt bra skrivet!
BRA inlägg och bra skrivet Linn!
Tävling på bloggen, kika gärna in och va med :)
.
sjukt imponerad att du vågar prata om det här du är sjukt stark tjejen inte alla skulle berätta sånt här lixom alla är olicka och det är bara att acceptera alla är vi vackra på vårt eget sätt och det är väl skönt det , Just keep going !
Du skriver verkligen jättebra! Jag hade en kompis som hade samma problem och jag förstod verkligen aldrig hur hon kunde tycka att hon var tjock när hon i själva verket var jättesmal. Jag tycker det är toppen att du går ut med det här då det kanske (hoppas vi i alla fall) kan få andra att inte hamna i de banorna. Att lyssna på någon som har varit med om det som man vet är ärlig och berättar exakt hur det var är det enklast att förstå att det verkligen är så. Kommer det en vuxen och berättar hur det är tror jag att det är färre som tror den, lättare att lyssna på en ung. Tyvärr är det inte många som vågar gå ut med det, vilket jag verkligen förstår, men toppen att du gör det! :D
Jag förstår dig. Men jag har aldrig "rasat" i vikt utan var jättesmal till att börja med. Jag kommer ihåg att jag var sådär över 165cm lång i sjuan och vägde mindre än 45 kilo... Min mage gick inåt vid mina bäcken! Jag var ju verkligen som en vandrande pinne, helt platt och tråkig. Så jag bestämde mig för att gå upp! Gick upp kanske tio kilo på ett år... så nu har jag hälsosam vikt o känner mig som en människa! Former fick man på köpet ;)
Tjejer måste lära sig att hälsosamma, kurviga och glada tjejer är det som fångar hela världens blickar!
