TeamSL

Det var en vanlig vardag, och jag hade kommit hem från skolan, och satt vid köksbordet för att fika med mamma. Och medans hon for runt och gjorde saft och allt vad hon nu gjorde, så på nått konstigt vis så frågade hon typ
"Skulle du ha lust att vi tittade på en egen häst till dig?"

Jag minns bara att jag mummlade något till svar, för jag vart riktigt sur den dagen..
Men som hästgalen jag var, så absolut ville jag det. Så ett tag senare så åkte vi för att titta på en russ/shettiskorsning. Han hade tidigare stått på ridskola i Stockholmsområdet (tror jag det var), och gått körning. Han hade löpt på stora fina banor och vart riktigt bra. Tror han var drygt 16 när vi kikade på honom.

Så vi drog till Jönköping en februaridag 2001, för att titta på denna lilla ponny. När vi kom fram till det stora stuteriet och försäljningsstall visade det sig att hon hade 94 ponnyer, shettis/russ och sånna, överallt! Jag blev ju helt ifrån mig - och ville ha en hingst som jag fick syn på. Detta fick jag givetvis inte för mamma.. och den var inte till salu heller, haha!

Sedan fick jag träffa en superskön dam i hagen, en svart, lite större.. Hon följde efter mig i hagen och buffade på mig, och jag blev kär! Men - det var ju inte den hästen jag var där för att provrida.. det var ju den som stod inne i stallet, uppbunden på stallgången, klar att kikas på!

Så vi gick in i stallet - och jag minns hur det stora huvudet och ögonen tittade på oss. Och vad jag tyckte att hästen var ful! Jättestort huvud, hela han var ett RUFFS, och ja, jag hade ju redan sett min kärlek i hagen!

Men i vilket fall så var det denna ponnyn det gällde, och det var bara till att prova. Jag red en stund, och den galna lilla ponnyn hade inte gått mycket eller hur det nu va, på 3 månader.. så han bockade ju givetvis av mig så jag flög med huvudet ner i den frysna marken! Men jag vart stark på den tiden. Envis liten skit, haha! Min ridlärare som var med frågade - Vill du ha den här ponnyn? Innerst inne ville jag nog inte, men jag ville så gärna ha en ponny, och eftersom jag hade chansen.. och min Ridklubb skulle ha honom på foder, så jag skulle rida honom på Söndagar och på mina lektioner.. Så jag tänkte, för ridklubbens skull.. Så vi tog med oss den lilla skithästen hem.

Här kommer lite bilder från när den lilla ponnyn, Lukas, kom till oss.

Väl hemma kommer en del av klubbfolket och är nyfikna på vad jag har kommit hem med..




Som sagt, det var en riktigt liten skitponny..


Det blev nog allt lite kärlek ganska fort ändå..

Sedan rullade det på, Lukas fick sig ett smeknamn, "Lulle", och fick gå på ridskolan som tänkt. Jag var ju givetvis och hälsade på honom mer än dagen då jag red lektion, men i stort sett så skötte ju ridskolan allting med skötsel, ridning och så vidare på veckodagarna samt Lördagarna. Jag red honom mest på söndagar, samt på mina lektioner när jag hade dom. Jag minns så väl när jag var ute o skogarna, och mamma sprang med oss, hit och dit! Det var riktigt mysiga tider det. På sommrarna tog vi hem vår lilla skithäst, och då blev det låånga skogsturer varje dag! Och balansträning - en hel sommar - då vi inte hade någon sadel till honom som passade!

Vi har blivit andra klubbmästare i hoppning, och säkert något i dressyr. Jag minns inte riktigt allt, men flera placeringar åtminstonde på klubbhoppningar som vi varit med på!



Min lilla ponny var en utmärkt ponny att ha med nere på byn när ridskolan gjorde reklam för sig. När det angaerades speciella dagar i Ljungskile, var alltid Lukas en av dom som skulle med. Han gick runt runt och bärde försiktigt små barn på ryggen som ville testa åka en runda. Men wopps så kunde han även dyka ner i närmsta blomrabatt.. Det här är världens lilla matvrak vi snackar om! Ibland åkte han in till Uddvalla och var duktig kille där inne!



Lukas var en poppulär prova-rida-häst..

Jag minns en tur med min grupp, haha. Jag flög av två gånger - genom att jag skrittade barbacka i ledet, och wops så böjer ponnyn fort som fan ner huvudet för att ta tag i den där gröna och goda tuvan! Haha, min ridlärare märkte inte äns något.. för jag var fort uppe igen!

När det var julmarknad i Ljungskile, var jag & Lukas ett av de självklara ekipagen som skulle ner och trava längst gatorna med julprydnat på oss! Riktigt mysigt var det förr alltså..!


Stallchef - Jag & Lukas reklamar LJRK nere i Ljungskile..

På julshowerna var han poppis! Två ridlärare vi hade på den tiden hade med Lukas i en show, som gick ut på att en av dom var en gammal tant, ridlärare, och den andra en elev. Som såg ganska så.. trollig ut? Haha!
Har FILM på detta, ni måste kiaka på den, grym!


RIDLÄRARNAS SHOWNUMMER MED LUKAS:


Vi startade även ponnygalopp denna julshow.. Tyvärr ÅKTE vi över mållinjen - ja ni hörde. Vi gick omkull precis över. Idioti! Men men, det blev ingen illa skadad i alla fall, tur det! Lukas vart väldigt rädd för den andra ponnyn vi tävlade mot, Bissi, då hon sparkade mot honom så fort han kom för nära..

Jag skrattar lika mycket varje gång jag tittar på filmen, Dino som killen som red Bissi heter, flyger 2 gånger på den lilla stunden, bara droppar av liksom, hahaha. TITTA om ni vill skratta! Lägg märke till hur Dino flyger av även efter att jag & Lukas gått omkull, haha!


Jämt och ständigt skulle vi ha mest tomtesaker.. hihi!

Jaao, sen rullade åren på. 2004 fick jag en till ponny, en B-ponny. Henne hade jag bara som privathäst, medans Lulle fortfarande gick kvar som halvfoder åt ridskolan. Till slut tröttnade Lukas på ridskolelivet, och i samma sväng som jag ändå blev stor för honom, och vi satsade på b ponnyn som vart ung och skulle utbildas, så sålde vi honom.

Han åkte till ett ungt par, som skulle ha honom som sällskapsshäst åt tjejens stora häst. De lovade att ta väl hand om honom, och höra av sig till oss om dom skulle få för sig att det inte fungerade, så vi då skulle få första ching at köpa tillbaka honom. Vi var väldigt måna om vart våran läromästare i såna år hamnade!

Allt tycktes vara bra, tills vi fick reda på att tjejens sambo hade dött i en flygolycka.. Hemskt.. Vi ville inte tränga oss på, trots att hon lovat att höra av sig till oss om Lukas skulle bort. Det visade sig att hon lånade ut honom till en familj, så allt verkade lugnt. Men, Lukas hade blivit regält skrämd av alla raketer på en nyårsafton, och då hade familjen blivit rädda för honom. Idioter! Ja, men i vilket fall, så såldes han sedan.

Ovetande för oss så befann sig Lukas hos en familj i Jönköping.. Jo men precis, det var där vi köpte honom första gången! För att nu köpa honom en andra gång. En gammal vän till mig länkade honom på internet - och det var då vi fick syn på våran lilla älskling! Skulle han ÄNNU en gång få komma till en ny familj!? Nej, vi kände att vi hade ett ansvar över våran första lilla ponny, som lärt mig allt jag kunde just då, och som faktiskt var till åren.

Så en dag åkte vi till Jönköping, för att åter igen köpa vår lilla ponny. Hästmänniskor som hästmänniskor om man säger så, ägarna till honom då verkade lite, ja, skitsam, vi fick iaf handen på våran ponny igen!

Väl hemma så fick han gå i ett litet stall bredvid min kompis, med hennes shettis och gårdens ägares fjordingar. Där stod han i nästan ett år tror jag? Och jag & Lizette var ute och tumkörde våra sötnosar, och red litegranna också. Detta var vid 2006.

Lukas & Frej då vi precis köpt tillbaka honom och tagit hem han..







Sedan, när skolan började åter och så, så kände jag att jag inte hann med mina hästar i mitt vanliga stall, OCH lilla Lukas, så för hans bästa skull så valde vi att leta upp ett bra foderhem. Och där slutar historien kan vi väl säga. Vi hittade ett underbart foderhem hos en familj uppe i Nuntorp. Där blev han flitigt riden av en litet tjej som dom känner, och ompysslad av familjen som har honom (dock en äldre tjej och mamma, samt pappa och lillebror tror jag?) Även körd - vilket han ääälskar! Stora tjejen skulle tydligen ha med honom till Nuntorp på sin skola, i körningen. Han är ju enormt bra den här ponnyn på att köra, så jag tror till och med han hade blivit utsedd till något i körningen nu där uppe i Nuntorp.. Ja, han är då en stjärna min lilla Lukas!

Tyvärr blev det problem i familjen för något år sedan, och Lukas kom tillbaka till oss början av sommaren -10. Han var här hela sommaren, och vi hade små mysstunder!







9 års skillnad..










(Jag skrittade runt lite o till hagen osv, så detta var givetvis inga FEI-pass..)

Lukas är född 1988, men har alltid varit lika pigg och fräsch, älskade lilla pollen.
Nu är han utlånad till ett nytt foderhem i Bollebygd, och går där med en annan 23-årig shettis och busar och bara mår bra! Vi ska ganska snart åka och hälsa på honom, och se med egna ögon så att allt ser finfint ut!

Jag har 230928934248834 miljarder bilder, men har inte tid och ork att leta igeom alla miljarder CD skivor för att hitta fler... Hoppas att ni hängde med på min långa historia!

Här är en kort söt liten film som jag satt ihop från när vi hade han hemma på somrarna, de första åren: