Hästens självförtroende
Hästar föds med flockbeteende, instinkter OCH självförtroende.
Ingen häst föds med att stå själv i ett hörn och vara rädd för att hoppa över en stock om något annat djur i vildmarken hade attackerat, right? Dock är vissa ryttare riktigt bra på att ta bort glädjen och självförtroendet hos hästen. Självklart är alla hästar olika, vissa går inte att knäcka medans andra kan vara väldigt osäkra i sig själva. Men jag tror ni hajjar vad jag menar ändå!
Jag ska beskriva vad ryttare som jag ser upp till och har som förebilder har för något speciellt som jag gillar;
Inte handlar det om att dom har stilla skänklar, lodrät sits eller perfekt hållda händer. Utan dom har hästar som har glimten i ögat, älskar det dom gör och VILL göra sitt jobb på bästa sätt! Dom sitter på hästar fyllda med självförtroende och glädje. Ingen ryttare skapar från ingenstans ett självförtroende hos en häst, men man kan förstärka hästens självförtroende - men man kan också förstöra det.
Ryttare som kan klarar av att balansera på den där hårfina gränsen mellan lydig och glad häst fylld med självförtroende och vilja - dem beundrar jag starkt!
Sånna ryttare vill jag lära mig utav och ha runt mig.
Winnetoo är en ponny som älskar sig själv, han är skarp i skallen och verkligen ingen häst som man lätt får psykiskt ur balans. Men ändå lättstressad och har höga prestationskrav - som gäller att hålla på en lagom nivå. När han inte förstår mig blir han stressad och hetsar upp sig - då är det mitt ansvar som hans ryttare att känna av och se det ur hans perspektiv vad som är bäst för honom. Då känner jag av att det är dags att ge honom långa tyglar ett varv, klappa om honom så han förstår att jag inte är arg och vill honom väl. Sedan utföra övningen tydligt och lugnt igen. Visst tog tar det lite extra tid - men hade jag blivit arg då hade jag aldrig fått igenom övningen plus att han skulle tappa en massa förtroende för mig.
Hade en häst som Winnetoo dagligen blivit utsatt för aggressiv ridning eller oklara uppgifter och stress - kan jag LOVA att han hade slutat hoppa, slutat vilja och tappa bort sig själv totalt.
Vi som ryttare har ett ansvar enligt mig. VAD gör dom ryttare vars hästar hoppar med glädje på varje tävling? Vad gör INTE dom ryttare vars hästar inte vill och verkar osäkra?
Jag tror man kommer långt på att fokusera och granska just sånt här.
Så kom igen nu!
Häng med och kommentera och diskuttera det här med mig nu. Jag är inget proffs och vill jättegärna se era tips och tankar kring det här. Svara varandra och kom med egna åsikter - frågor som ställs till mig kan jag ta upp i ett inlägg sedan om ni vill? Så kör vi lite "egoboost-snack för hästen" idag?:D
Det är jättebra och kul att du tar upp det faktisk! ;) I början av min ponnägare-tid så hade någon jävel lärt mig att hästen ska lyda blint. Jag försökte eftersträva det vilket gjorde både mig och min häst olycklig, han blev lycklig för orättvis behandling och jag mådde piss av att göra något jag tyckte var fel, dvs använda spöt mycket och skälla på hästen vid minsta sak. Jag skäms verkligen över den tiden, tack och lov varade den inte länge för jag började inse hur fruktansvärt fel det var och att det måste finnas andra sätt.
Nu, flera år efter "skittiden" får jag väl kalla det så har jag bytt tränare och gör det som jag känner är bäst. Både jag och min ponny är kompanjoner nu och sammarbetar och han gillar till och med att bli tränsad nu för han vet att det liksom är "våran" tid tillsammans och vi har kul =D
Det betyder inte att han bestämmer absolut inte! Men inte heller att man som ryttare ska trycka ner hästen. Exempel kan vara att om jag känner att han vill rida slinga A så gör vi det, känner jag att han vill galoppera så ger jag han en galoppskänkel så att även jag är med och bestämmer, men även att han vill. Annars så kan ju en del försöka knäcka hästen och göra tväremot vad hästen vill, men man kan vända på det och göra som hästen vill men ändå få det som om man även styr hästen dit.
Att inte vara elak och slå hästen är en viktig del, det bara förstör. Kanske är det bra om man vill vinna massa tävlingar, men för mig är samspelet och relationen med min häst och att han är lycklig (då är jag lycklig) än att vinna rosetter. Det betyder mer för mig =)
du skriver så bra och tänkvärda inlägg linn, keep up the good work!
nu till en annan sak, som jag skulle vilja att BÅDA svarade på!
Vad tycker ni om böjprov? är det ngt som är bra/dåligt, bör det tas bort? jag själv tycker inte om det då jag tycker att man böjer hästens ben i vinklar som är helt onaturliga för dem, och en HELT frisk och kry häst kan visa hälta - kanske bara av en vrickning i hagen för en vecka sedan, som inte läkt ut helt. jag anser att det faktiskt finns en orsak till att sverige "råkar" vara det enda landet som fortfarande har kvar böjprov liksom.. och till en sista fråga - om ni besiktigade en häst som inte gick igenom, hade ni velat besiktiga om den senare, eller väntat 1 vecka eller 2 och försöka igen? :) vore jätte intressant om ni skulle kunna tänka er att svara på detta i ett inlägg!
Gud vad bra skrivet helt underbart att läsa :D
Känner exakt samma, hästarna måste få mycket beröm och ha kul ibland med, man ska absolut inte göra mer än vad de klarar av :) utan det ska hållas på den nivån som är på samma som hästens även om ryttaren kan mer :) och verklgien låta allt ta sin tid :)
Jag som har haft min sen hon var 4 har fått jobba med det :) och jag tycker det är jätte viktigt att de får busa och ha kul ibland med inte bara träning träning för de kan inte ta in hur mycket som helst lixom :)
De ska ju tycka att det är kul och va glada :D
Skit bra skrivet VERKLIGEN! :D
Hästar som har dåligt självförtroende i hoppningen kan man hoppa låga serier med, flera gånger. Ju säkrare man känner att hästen är , kan man höjja, MEN lite i taget, så det fortfarande blir lätt. Tillslut ser man resultat, men det är inget som händer över en natt, utan man får förbereda sig på att det kommer att ta tid :)
Jag har en häst som har väldigt dåligt självförtroende och som är osäker på sig själv. Detta beror troligen på att hon blev slagen hos tidigare ägare. Hon är även skimmel, vilket har lett till att hon blev mobbad i hagen hos tidigare ägare och det gav ännu sämre självförtroende.
När jag köpte henne såg jag att den där extra glimet fanns i ögat på henne, även om hon var osäker. Vi har ett litet stall och de andra hästarna är otroligt snälla och vill inget ont. Detta har gjort så att hennes självförtroende har växt och nu är det t.o.m hon som bestämmer i hagen!
Efter mycket tid tillsammans och mycket posetivt arbete har hon blivit säkrare i sig själv. Tyvär fick vi ett ordentligt bakslag under våren 2010. Hon hade haft en hovböld under vintern och sen när vi tränade inför kommande tävlingar hoppade hon kanon, allt kändes SÅ bra. Men när vi kom ut på vår första tävling var hon ändå inte riktigt redo. Hon hade hoppat så bra på träningen att jag satte ribban för högt.. Något jag ångrar varje dag. vi hade ett uppehåll under sommmaren med massa bus och under hösten gick vi ner i klasserna för att hon skulle tycka att det var roligt igen. Tyvär är vi fortfarande kvar i samma svacka men till våren då det går att rida ordentligt igen, eller rättare sagt så fort snön är borta, ska vi fortsätta jobba på självförtroendet. Jag VÄGRAR att ge upp!
haha, nu blev det en lång text.. :P
Jag älskar er blogg så fortsätt som ni gör!!!!
Kramar :)
Jag har en ponny som är extremt ranghög, och han har sjukt mycket självförtroende, han tycker alltid att han är bäst! Han kan vara lite tuff att rida, men då är jag tuff tillbaka, det måste jag vara. Men jag är noga med att ofta, och så fort han gör minsta lilla rätt, berömma honom jättemycket. Då ser man hur nöjd han blir, det stärker hans självförtroende men inte så han blir "tuffare" utan istället så att han tycker om att göra rätt och förstår att jag uppskattar honom! Försöker också anpassa mig till honom, är han extra taggad ett pass, men visst ska han få galoppera då! Jag tror på att bara parera det som blir fel, och berömma det som blir rätt. På så sätt förstår hästen att den är duktig, och också när den är duktig och man utvecklas då tillsammans med hästen! :)
Kunde inte sagt det bättre själv ;) Man kommer inte hela vägen fram om hästen inte har vilja och vågar.
nystartad blogg, kritisera gärna och ge tips. Skulle bli super glad :D
tack för en fin blogg förresten! era inlägg är super inspirerande :D
Jag rider en häst med ett riktigt stort självförtroende men det betyder inte att han vill bestämma eftersom att det inte riktigt är hans grej. Orsaken att han är så trygg i sig själv tror jag beror på att han är född på gården och alltid varit den "lille söte'.
Han är galopp häst, förlorar nästan varje lopp men är lika glad anda, för en häst med en sån livsglädje har jag då aldrig träffat på innan, han testar allt nytt man ber honom om(utom att gå i vattenpölar) eftersom att han litar på sin ryttare.
Jag tror inte man kan knäcka den hästen, för oavsett hur arg man än blir (det måste man ibland, typ när han springer genom stangselt så man måste jaga honom) så bryr han sig inte så mycket om det.
Tack för en härlig blogg:-)
riktigt bra skrivet!
jag har en ponny som är lite lik din winnetoo (vad det låter som iaf), Hon hade inget förtroende för mig alls i våras när vi köpte henne, hon blir väldigt lätt stressad och är en ponny med väldigt mycket nerv och humör, jag hade inte heller förtroende för henne eftersom jag helt enkelt blev rädd för henne, jag va dum nog å låta andra rida henne t.ex min tränare, men det gjorde ju ingenting bättre, jag kunde inte heller rida ut på henne själv utan att hon vände och bara skulle hem, med andra ord så ställde hon säg ganska högt och jag hade inte en chans att vända henne och visste inte heller hur jag skulle göra eftersom hon inte förstod hur hon skulle göra, vilket gjorde henne stressad.
jag vet inte om du vet vem Ulf Liljedorf är?
jag tränade iaf för honom lite ibland, och det ångrar jag grymt mycket, jag tycker han förstörde både mig och min ponnys självförtroende eftersom hans träningar endast gick ut på att hoppa "omhoppningsvängar" och det skulle gå så fort.
Denna vintern har jag dock lagt ner väldigt mycket tid åt att vinna tillbaka hennes förtroende för mig genom att ge henne en massa beröm och bara vara glad för att hon går förbi de "läskiga" sakerna utan att kräva för mycket av henne, och det har gett otroliga resultat, och både jag och hon har förtroende för varandra i nuläget och jag tror/vet att man kommer väldigt långt med "så lite" som man faktigst gör igentligen.
gillar verkligen att du tog upp detta ämne, för det är verkligen en viktig bit för både ryttare och häst. btw en kanon bra blogg :)
Har haft min ponny i drygt två år nu, innan så stog han i belgien (kommer även därifrån) då hade min mormor ordnat ett litet ridläger för småbarn och fick då lov av en familj att låna en ponny, när den anlände så visste dom inte hur mycket han hade gjort och vad så det slutade med att han fick stå i hagen istället för att delta på lägret, min mormor försökte sedan rida honom och se vad han kunde osv och märkte då att han var otroligt positiv till allt och med ett bra självförtroende, ägarna hörde inte av sig och ville inte ha tillbaka honom, det är lätt hänt i belgien att hästar utan stam och kapacitet för de högre klasserna blir smutskastade och hagståendes och det var precis det han blev, har sett vääldigt mycket hemska syner när det gäller hästhållningen och hantering och linn, du som har en holländsk ponny vet att hästar därifrån är vääldigt personliga och har en utstrålning utöver det vanligt och holländska/belgiska hästar skilljer sig mycket från andra hästar eftersom att alla hästar blir lika hanterade där, på ett helt annat sätt än i sverige, men åter till min ponny, när han anlände hit så var han mycket positiv och ville göra exakt det han ville, han hade ett väldigt starkt psyke men jag tyckte inte att han hade ett så bra självfötroende utan han var väldigt människoskär och egenviljig och det skiljer sig faktiskt åt även fast att man lätt blandar ihop det och provade då på hoppning som han inte kan någonting om och tröttnar då snabbt men eftersom att han blir så extremt glad när han får beröm så behöver han vägvisning och då måste ryttaren alltid vara positiv ifall man vill ha en positiv häst, inget går upp mot att se dom små ponny öronen peka rakt frammåt och jag tror också att man måste visa vem som bestämmer men man måste även mötas någonstans imitten så att det blir ett bra sammarbete, han har även stärkt mitt självförtroende extremt mycket och vi ska vara glada att vi kan skapa ett så hårt och långvarigt band med dessa djur, lite långt inlägg kanske men behövde skriva av mig :)
Hej! bra inlägg dehära :)
Min ponny har extremt dåligt självförtroende, gör inte jag rätt så hoppar hon inte, men hon älskar det och har bra teknik men väldigt kräsen med hur hon vill ha det^^ Problemet är bara att när vi ligger på våran formtopp och kan hoppa banor på 1m-1.10m hur lätt som helst så händer det alltid nått, hon har blivit skadad, total kraschat in i ett hinder och gått omkull så då rasar allting som man byggt upp under flera månader på en gång och man får börja om igen med å hoppa låga serier och så tappar jag självförtroende också och litar inte på mig själv och då kan ju omöjligt pållen göra de^^ Men man måste kämpa på för tillslut lossnar allt bara igen och då är det för jävla härligt och det är helt enkelt värt allt slit :)
''Ingen häst föds med att stå själv i ett hörn och vara rädd för att hoppa över en stock om något annat djur i vildmarken hade attackerat, right? ''
hästar är flyktdjur det är därför dom flyr inte för att dom har bra självförtroende, om dom hade haft det hade dom aldrig flytt från sin rädsla.
Jag vet inte om jag ska tro på det där med självförtroende hos en häst, istället tror jag att det beror på deras beteende hur dom är som häst. Vissa är ranghöga och vissa ranglåga och det beror nog på deras ''personlighet'' en häst kan ju ha jätte bra ''självförtroende'' i hoppningen men i hagen är den ranglåg. Så med ''självförtroende'' hos en häst skulle jag mer tro på viljan hos hästen, har den viljan och modet att hoppa höga hinder? Det krävs rätt inställning hos hästen för att komma långt, inte att den har bra ''självförtroende''.
Det jag tror på är förtroendet mellan häst och ryttare, ryttaren måste vara en ledare till hästen för hästarna litar alltid på ledaren. Om man genom ett bra förtroende med sin häst kan hoppa ett högt hinder har ingenting med självförtroendet hos hästen att göra utan som sagt förtroendet mellan häst och ryttare. Hästen måste lita på sin ledare som i detta fallet är ryttaren. Samma sak när man rider ut tex, är häst rädd och inte vågar gå förbi något läskigt kommer den vända sej till ledaren. Säger ledaren (ryttare) då att det inte är något läskigt kommer hästen gå förbi utan problem.
Jag tror det handlar om att så mycket som möjligt ta del av hästens naturliga beteende, det är de naturligaste för hästen och på det kommer man längst på!
Så nej det där med självförtroende hos hästen kommer man ingen vart på men förtroende mellan häst och ryttare kommer man desto längre på! Om det görs på rätt sätt vill säga, visar att man är ledare på ett naturligt sätt för hästen (exakt likadant som rangordningen ordnas upp i hagen) och inte massa pisk på hästen och ryck i munnen...
Läsvärt och intressant inlägg! :)
Håller med Catrine, mycket läsvärt och bra inlägg!
jag håller med! Min häst är osäker i hoppning och har varit det ändå sedan jag haft henne men problemet är att jag är osäker också.. Det gör inte direkt att hon får ett bättre självförtroende. Jag har låtit min syster tagit över henne i hoppning nu ett tag eftersom hon inte är lika "lättskrämd":) Provat att hoppa henne nu 2 gånger på 1 månad och OJ vilken skillnad!! Det gjorde inte så mycket om jag var osäker hon hoppade för glatta livet ändå och ÄLSKAR det!:D Vi hoppar bara på låga höjder än så länge pga att jag inte vill pressa varken hennes eller mitt självförtroende. Men att gå från att sitta på en osäker häst som vägrar hela tiden till en häst som är svår att få stopp på och flyger över utan en tanke på att vägra, SKITKUL!!:D:D
stämmer helt och hållet! min ponny var en storhoppare som unghäst, så köptes han av en tjej som hade höga ambitioner och inget tålamod. det hela slutade med att han tillslut inte ens ville kliva över en bom! han var rädd, stressad och osäker och åsynen av ett spö fick honom att gå i taket. tog oss 2 år ungefär så kunde vi hoppa bana på 1,10 utan några större problem! tyvärr så blev han skadad i hagen och var tvungen att opereras för ett år sedan och jag vågar inte längre hoppa med honom, endast någon mindre bana på 80 cm. Vill inte riskera att skadan går upp eller så :/ min lilla älsklingsponnyyy
stämmer helt och hållet! min ponny var en storhoppare som unghäst, så köptes han av en tjej som hade höga ambitioner och inget tålamod. det hela slutade med att han tillslut inte ens ville kliva över en bom! han var rädd, stressad och osäker och åsynen av ett spö fick honom att gå i taket. tog oss 2 år ungefär så kunde vi hoppa bana på 1,10 utan några större problem! tyvärr så blev han skadad i hagen och var tvungen att opereras för ett år sedan och jag vågar inte längre hoppa med honom, endast någon mindre bana på 80 cm. Vill inte riskera att skadan går upp eller så :/ min lilla älsklingsponnyyy
jätte bra blogg! håller med dig att det är jätte jätte viktigt att fokusera på hästens självförtroende/ självkänsla.. för min häst som var extremt osäker i sig själv har funkat med att ha kul och ge så mycket beröm som det bara går, nästan så att det är överdrivet. Men när det gäller just hoppning så måste någon, innan jag köpte henne för 2 år sen ha vart groteskt dum mot henne för så osäker som hon är i hoppningen är inte normalt och har aldrig träffat på någon häst som är så osäker som hon i just hoppbiten.. visserligen är det bättre nu än då, men när man löshoppar henne så ser man hur osäker hon är, iaf när de blir 1,00 - 1,20.. det är skit tråkigt för hon har en så fantastisk hoppteknik som hette duga så om hon inte hade vart så onormalt osäker så hade hon nog med lätthet kunnat gått 1,50 men men.. självklart ger jag så mycket beröm som det går där med och visst har de gett resultat men måste påpeka att den människan som förstörde hennes självkänsla borde åka på redigt med stryk!! att man som människa lyckas få en häst så extremt osäker, måste man ha kämpat hårt iaf!
