TeamSL

Många nya läsare kommer för var dag och samma frågor ställs, så nu kommer ett gammalt populärt inlägg i repris igen! Motiverat svar från mig..

"Är det aldrig jobbigt att driva en så stor blogg?
Alla tänker ju typ "Gött att vara dom, vilket rockigt liv" men är det verkligen så kul att folk har ögonen på en hela tiden? Svara gärna i inlägg, hade varit kul att höra din åsikt!"

Bra fråga, som jag skulle kunna skriva hur långt som helst om. Men jag ska ta det kortfattat men ändå motiverat till er som vill höra mina åsikter kring det.

Jo, det ÄR jobbigt. Man blir på något sett intressant trots att man är helt vanlig, jag känner mig inte speciellt häftig någonstans men ändå - ändå blir allt som man gör en så stor grejj nu för tiden tack vare bloggen. Det kan vara positivt ibland och negativt ibland, allting har olika sidor, det finns baksidor med nästan allt.

Jag tog mig ju ett break från bloggandet innan i flera månader innan jag startade upp med Sofia igen. Under dom månaderna lärde jag mig mycket genom att bara smälta allt, tänka igenom allt liksom. Jag har blivit väldigt stark tack vare bloggen, man får ett så naket erkännande utav hur människor funkar kan man väl säga? Det är så odiskret och i många fall väldigt kallt och elakt. Men man lär sig utav det, tro mig.
What doesn't kill you,
make your stronger
Kom ihåg det uttrycket och bär det med er JÄMNT, det hjälper en mycket i många situationer.

Okej, saker som jag känner har varit jobbigast i bloggvärlden då -

* Fördomar
Absolut något jag har fått stå ut ENORMT mycket med. "Barbie-Blondinen som får allt hon pekar på" Under den kategorien blev jag ganska snabbt lagd, vilket jag verkligen tyckt varit jobbigt. Nu har jag lärt mig att tackla allt sånt här, men jag kunde inte förstå varför JAG fick en sådan stämpel? Jag som är världens mjukis verkligen, jag fick aldrig den där tjej-gåvan att vara bitchig kan jag lova.. haha. Jag har fått LÄRA mig att acceptera mig själv och fått LÄRA mig att få skinn på näsan för att överleva helt enkelt, det är ingenting jag fått gratis.

* Intresset
Det otroliga intresset utav det man gör, som egentligen inte är ett dugg intressant. Nu senast har det stått om på alla skvallerbloggar om Winnies nya träns där det diskutterats hejvilt om vart det var köpt. "Jag tror hon köpt det på Tradera, *omg omg*" Haha, alltså nu kan jag verkligen bara roa mig åt det ärligt talat. Men gud vad jag fått kämpa med det här, efter varje påhopp från skvallerbloggar har jag innan kännt mig tvungen att göra svar på tal inlägg och skydda mig själv. Tills den dagen jag insåg att det är ingen idé, bit ihop och gå vidare - BRY DIG INTE SÅ JÄVLA MYCKET LINN! Jag får vara stenhård på mig själv med sånt där. Även om jag är tusen gånger bättre nu. Nu kan jag läsa skvaller (det lilla jag läser) med ett leende på läpparna vilket har gett mig mycket. En viktig lärdom det där..

* Kommentarer
Självklart har även jag det här problemet - som alla andra stora bloggare. Elaka kommentarer rullar in ibland - men so what? Det kommer dom ALLTID göra, man kan inte vara älskad av alla och väljer man att gå ut officiellt såhär så får man bita i det sura äpplet skaka av sig det och gå vidare - that's it.

* Prestationsångest
Det är något som uppkommit sen jag startade min första blogg och den blev stor. Jag satte VÄLDIGT höga krav på mig själv och såg allt som inte gick perfekt som ett misslyckande vilket drog ner mig väldigt mycket. Dock har jag jobbat upp det här, släppt på pressen och lärt mig att tänka rätt istället

MEN vad mycket bra saker det finns också! Det absolut bästa är ju -

* Att få hjälpa andra
Att få dela med sig utav sina kunskaper är det BÄSTA jag vet!
Särskilt med det mentala och sättet att TÄNKA. Att få bra sits och stilla skänklar är något som går att jobba sig till relativt enkelt MEN att lära sig tänka rett och peppas rätt är desto svårare. Det är något jag verkligen har lärt mig och mycket tack vare bloggen och det är så härligt att kunna svara på era mejl varje dag om just sånt här. Peppa er och hjälpa er med era snubbelben.

* Att ha chansen att nå ut till så många
Det blir till ett enormt stort spindelnät allt det här med bloggar och bloggandet. Det kommer och går så mycket människor på ens blogg och det är en häftig känsla att kunna dela med sig utav kunskaper, händelser och erfarenheter till så många & sedan få höra era!

* Alla nya människor man får kontakt med
Jag låter rubriken tala för sig själv, det är amazing!

* Att ständigt ha kunniga människor runt sig
Som jag sagt innan så delar jag aldrig in människor i kategorier eller dömer personer efter resultat eller något sånt. Utan jag tror att man kan lära sig nya saker utav ALLA verkligen. Och tänk, när 1000 hästintresserade människor samlas på den här sidan varje dag och man har någon fråga som man ställer så är det ju 95% chans att någon har ett bra svar iaf! GRYMT!

Även det här handlar så mycket om att lära sig TÄNKA rätt och ha en stadig grund att stå på. Visst att jag är ödmjuk och lite för snäll ibland, kanske lite mesig i många situationer - men stark i mig själv ÄR jag och jag har starka åsikter som jag vågar stå för och alltid kommer stå för. Jag står på mina ben och kommer aldrig göra mig beroende utav någon annan även om det finns människor som betyder helt enormt mycket för mig, så överlever jag på mina två egna ben i ALLA situationer och så ska det förbli.

Jag har fått komma underfun med att alla kommer inte alltid älska det man gör. Det kommer alltid finnas människor som vill såra dig, som är avundsjuka, eller behöver trycka ner andra för att må bra själva. Sånna människor kommer man ALLTID träffa på och det är lika bra att lära sig hur man ska tackla det med en gång - vilket jag har gjort från bloggen.

Och vad det än är, så får ni alltid höra av er till mig om ni vill! Jag är öppen för alla diskussioner om det så handlar om er, era kompisar eller mig. Man kan alltid bolla ideer och tankar med varandra och lära sig utav varandra. Jag svarar på alla era mejl även om det tar lite tid som många av er märker, men jag gör mitt bästa
Jag älskar att få hjälpa till, så tro inget annat.

Och ta med er uttrycket jag använde mig utav innan,

What doesn't kill you,
make your stronger

Man lär sig utav misstag, man lär sig utav jobbiga perioder och om tio år är våra problem som finns nu ofta inte så viktiga. Tänk framåt och lev era egna liv med er själva som huvudpersoner

Och vet ni vad?
Skvallerbloggar, fortsätt gärna att diskuttera vart mitt träns är köpt, för även om jag hade hittat det på tippen så hade Winnie varit samma häst och jag hade varit samma människa - I'm so sorry..!