Köp av häst - ett stressmoment för många
Min mejl fylls utav mejl från bloggläsare varje dag, varje vecka, varje månad. jag ser tydliga mönster bland "fråge-mejlen" som rullar in där många har frågor kring sina hästköp, provridningar, besiktningar, annonser och priser. Jag har ganska mycket erfarenheter utav det här området då jag dels tyvärr har fått hem en skadad häst en gång där köpet tills slut återgick (ingenting jag kommer gå in mer på i detalj) och dels har ridit väldigt mycket försäljningsponnyer där jag i många fall har fått hjälpa till med försäljning osv. Så vad sägs om att bena upp och snacka lite kring ämnet köpa häst?!
Att köpa en ny häst eller ponny är ett stressmoment för många. Jag är övertygad om att det handlar mycket om alla oskrivna regler som vi svenskar är så bra på att ta till oss och stressa upp oss över.. Tränaren säger att den inte har tillräckligt bra resultat i tillräckligt höga klasser, mamma säger att den är för pigg, pappa säger att den är för stel och svår på marken, kompisen tycker den ser omusklad och mager ut, ponnymorsorna säger som vanligt att allt man kollar på är värdelöst - men vem är det som ska vara nöjd, rida och ta hand om hästen i flera ÅR framöver? Jo du själv, så varför ska du ta åt dig och stressa upp dig kring massa åsikter från omgivningen?
Självklart ska man lyssna på tränarens ord, vara överens i familjen och ta till sig omgivningens tips och åsikter. Men utgå ALLTID från dig själv ändå, det är det viktigaste. 
Jag har ett ganska roligt exempel på det där, med tränarens ord och hur många fokuserar på resultat på papper..
Jag skulle sälja en ponny och det kom en superfamilj och kollade på honom. Tjejen som skulle ha ponnyn var överlycklig och supernöjd, likaså resten av familjen. Dom ville genast ha honom och besiktning beställdes. Dagen då dom skulle komma upp och besiktningen skulle genomföras kom dom inte, hörde inte av sig osv. När jag fått tag i dom sa dom att dom hade börjat tveka lite och blivit osäkra på ifall dom ville ha honom. Till svar hade dom "tränaren är osäker på om han kan gå regionalt.." Jag svarade då att han har gått lokal L:B och kommer utan tvekan kunna hoppa reg. L:B men å andra sidan säljer vi honom inte som en elit tävlingsponny utan som en första ponny - vilket var det dom också var ute efter. Det tjatades mycket kring regionalt och hur begränsad kapacitet han hade osv, och det tjejen i själva verket behövde var en snäll första ponny och inte någon tävlingsponny. Till slut slog dom till i alla fall och köpte honom.
Nu, tre år senare, har dom hoppat ca sex tävlingar totalt och inte över L:C på grund utav ryttarens intresse och kunskap. Dom har haft hur mycket kul som helst med den här ponnyn och har varit superduper nöjda - så tänk om dom hade avstått pga hans begränsade, innan gjorda resultat, då hade dom stått med en nervös tävlingsponny som dom inte klarat av istället.
Man ska alltid ha med sig att det som står på pappret går inte att alltid gå efter. Det finns det minst tusen exempel på, en ponny som går MSV:A med ena ryttaren stoppar ut sig i L:B med nästa. En ponny som startat två MSV:A och där ryttaren på ena hoppade fel sista hinder och i andra ramlade av pga av egen obalans över sista hindret innan mållinjen har två resultat där det står UTE. på - vilket många då kanske börjar nojja över. "hästen kanske inte kan hoppa dom klasserna ändå" trots att den varit felfri till sista hindret och sedan klantade sig ryttaren, men det är ingenting som man ser i resultaten. Sedan kommer nästa ponny som har två placeringar i MSV:A fastän den nästan alltid är i varenda bom och har ren tur att dom ligger kvar, dessutom kanske den ponnyn rids utav en superryttare som kan hjälpa den runt.
Nu var det två ganska överdrivna exempel, men förstår ni vad jag försöker få fram?
Det kommer ta så mycket längre tid om du väljer en häst på andras åsikter och den inte till 110% passar dig än om du väljer en ponny du PASSAR ihop med och tycker om. Första hästen tycker jag att man endast ska gå på känsla och vilken ponny man verkligen passar ihop med. Men senare i livet kanske man VILL köpa en häst som inte är precis det man haft innan eller den ultimata för en själv? Det kan vara både utvecklande och givande.
Winnetoo är inte alls min typ av ponny - men han har en sån enorm potential, vilja och kapacitet så jag kommer aldrig, aldrig ge upp på honom. Hur svårt och kämpigt det än känns för mig i perioder. Jag är och har från början varit medveten om att det inte är min "typ" av ponny - men jag har utvecklats och nått högre klasser än någonsin innan med just honom trots allt. Dessutom har jag fått med mig en otrolig kämparglöd och jävlar anamma!
Vad tycker ni kring ämnet?
Kom med era tips, åsikter, tankar och erfarenheter som kan hjälpa andra!
Och är du själv i en situation där du ska köpa häst och känner dig stressad - kolla kommentarerna och se vad alla andra har för tips och erfarenheter - det kan hjälpa till väldigt mycket! 
jag håller verkligen med dig om allt Linn! Jag känner vissa som letar efter pigga och heta ponnysar när dom inte skulle klarat av sånna ponnysar. Skulle jag letat efter en ponny hade jag först och främst pratat med min tränare om vad han/hon tycker skulle passat mig, vilken typ av ponny osv.
Så jag kan bara hålla med dig om allt du skrivit.
Jag gick över till storhäst i maj förra året. Jag hade bestämt mej för att jag skulle köpa en häst i kanske 10-årsåldern som skulle ha gått runt 120-130 med bra resultat osv. En häst att lära av alltså.
Men på hästnet såg jag en så vacker häst, såg filmer och fastnade verkligen för henne. Men det var ett 4-årigt fuxsto som inte gjort någonting. Alla sa bara nej, nej, nej. Tränare, mamma, pappa och övriga hästfolk vi känner.
Hästen borde nära och jag övertalade pappa att vi kunde ju iallafall åka och provrida.
Vi gjorde det och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag var i ett lyckorus när jag red runt på henne första gången.
Hoppade lite cr under sommaren och 4 månader senare startade vi våran första tävling och hoppade maxhöjden man får hoppa med en 4-åring.
Vi lekte runt och så mycket beröm som den hästen fick av olika hästmänniskorn, ni anar inte.
Alltså, det jag ville säga; Ibland är den hästen som inte är rätt på pappret den som passar allra bäst endå. Bättre att gå på känsla än att lyssna på andra för mycket!
Kan bara hålla med om det du säger. För när jag äntligen bestämt mig för att köpa häst så hade jag tänkt mig lite av en läromästare, kanske 10-14 år och iaf utb la dress & 110-120 hoppn. Men när jag såg annonsen på min häst, som då var 6 år och var just grundriden, så föll jag bara så pladask, for upp med två vänner och provred och då var jag fast! Han hade ju som sagt inte gjort så mkt då han gick som travhäst, men var väl grundriden av en duktig ryttare och hade verkligen potensial! Dom som följde med tyckte att jag skulle provrida andra hästar innan jag bestämde mig, men jag är glad att jag inte lyssnade på dom och köpte han ändå, för nu dryga 2,5 år senare så är han utbildad iaf la dressyr och 110-120 hoppning och han skulle verkligen kunna gå hur långt som helst speciellt inom hoppningen! Allt hänger på mig om man säger som så =)
Alla torde det skulle gå rent åt helvete med ponnyn jag har nu. Våra personligheter borde egentligen inte passa ihop över huvud taget. Jag provade massa hästar som "skulle ha passat mig" men utan att det kändes rätt. Sen kom ponnyn som "inte skulle vara hästen för mig". Men det fungerar mellan oss och hon har aldrig gått bättre med tidigare ryttare en vad hon gör med mig nu.
Jag har aldrig känt mig så säker som på när jag rider henne. Trots att hon är ganska het och pigg.
Mina föräldrar är nöjda eftersom hon är säker och hantera och min tränare såg ganska fort att vi fungerade ihop. Jag skulle kunna skriva om oss i timmar men det är så viktigt och lita på sig själv, jag har en dröm häst idag tack vare det. Tänk om jag aldrig skulle provat henne pga. vad som stod på ett papper? Den tanken slår mig ibland när jag ser henne i hagen. Hur mycket kärlek jag skulle gå miste om om jag inte lyssnat på mig själv.
Jag gjorde det misstaget.
Jag hade min egna Bponny som jag vuxit ur, och jag var så olycklig, för jag trodde att vi inte skulle köpa en ny till mig. När ponnyn var såld och borta så sa mamma, "klä å dig ridkläder o ta med dig hjälmen så ska vi åka och prova en Dponny!" Då blev jag så glad, att jag hade bestämt mig innan jag jag skulle ha den. Provridningen gick jättedåligt, men min tränare sa att det skulle gå att få henne fin, med lite tid. Efter 2 år, hade vi fortfarande inte börjat hitta knappar. Hon sparkade av mig, sparkade på mig, och jag bara satt och grät. Nu är det 1½ år sen jag sålde denna ponny, som klickade med en vuxen kvinna som rider akademiskt.
Så ett tips är att VERKLIGEN känna efter, kommer det här att funka?
Jag älskar sättet du tänker på och dina åsikts-inlägg är jätte intressanta! Lova att du aldrig slutar blogga! ;)
Jag håller helt och hållet med dig! Från början var det inte alls tänkt att jag skulle få någon egen ponny, men i juni 2010 fick jag veta att en av risdkolans ponnysar skulle säljas pga. att han inte klarade av arbetet med sin lite smått dåliga rygg.
Jag satte genast igång att tjata på mina föräldrar, det var verkligen nu eller aldrig! Tanken var att han skulle få gå på sommarbete några veckor innan han sattes igång igen. Så i juli kom han till "mitt" stall & jag fick börja skritta och så småningom trava med honom. Han visade inga tecken alls på smärta och jag var överlycklig över att ha denna fina ridskoleponny för mig själv. Såhär fortsatte det fram till i augusti.
Den 24/8 2010 skrev vi på kontraktet och idag har jag och min underbaring varit ute och tävlat LB i både hoppning & dressyr. Han har inte varit halt en enda gång och vi börjar redan hitta rätt knappar på varandra.
Så med detta vill jag ha sagt att man ska lita på sin magkänsla, känns det rätt från början så är det antagligen rätt. Jag ångrar mig inte en endaste sekund att jag köpte min ponny och blir överlycklig varje gång jag tittar på honom <3
Jag skulle köpa en ny ponny för ett tag sedan och ville ha någonting att hoppa på då min förra ponny var dressyrponny, jag var/är därför rätt grön på det här med hoppning och provred en del ponnysar och hittade en kanonponny! Vanlig tråkig brun färg, lite sliten man, ingen wow-svans, medelmåttiga gångarter osv som var inget dressyrriden överhuvudtaget, men jag menar, dressyr rider man (jag) lite varje dag och det borde inte tagit så lång tid att få hästen lite mjuk och bekväm men iaf så hoppade den kanon! Tävlad MSV B, lugn och fin, taxerade själv och var heelt otittig, alltså en perfekt första-hopphäst! Jag blev kär direkt men både mina föräldrar och min tränare sa: Nix. Du ser ju att den inte kan gå på tygeln och den är ju helt opersonlig i stallet, så nej nej. Ja, det var ju inte jag som höll i pengarna så det blev ju bara att fortsätta leta. Vi åkte neråt i landet och tittade på en ny häst. Stor D-ponny, läcker färg, het och stark, tävlad LB och krävde lite utav ryttaren när man hoppade, både tränare och föräldrar blev tokförälskade i den och tyckte absolut att den ska vi köpa! Ja, visst den var väl helt okej och enligt tränaren kunde den nog bli riktigt bra. Jag hade letat ponny i nästan över ett år och nu när tränaren tom sa att den kunde bli bra slog vi till, då man blivit väldigt trött på allt åkande och provridande och nästintill desperat. Nu ett halvår senare är jag livrädd för att hoppa, han stannar eller så åker jag av när han hoppar konstiga språng mitt i hindret eftersom jag inte har den erfarenheten att lägga honom rätt till hindret, inget funkar i dressyren och det enda som är roligt är i princip en liten sväng i skogen, men då är han såpass het och hetsig och stark att det ändå aldrig blir riktigt kul.. Alltså, köp en häst man själv trivs med. Inte den som tränaren trivs med.
Håller med!!, Tycker dessutom många litar på köparen för mycket, kollar inte upp resultatet och blir lurade på de sättet. och vissa fall så är de en bra ponny fast inte för just den ryttaren.
Jag skulle säga att man ska provrida flera och gå på känsla :)
samt att man ska ha med sig kunniga som ja kan få rådgivning av :)
Ja man ska ju köpa en häst som passar en själv. och e man inte helt säker på om man klarar av att tävla mer än lokalt så behöver man ju inte köpa en häst som kan gå elit klasser.. för mig när det gäller att köpa häst så är det inte erfarenheterna den har sen tidigare utan fall vi klickar med varandra.. sen ser jag hur llångt vi kommer och man kommer alltid lära sig nått på vägen =) bra inlägg tycker jag =)
ღ ღ ღ
Jag går mer på hur jag känner själv och visst jag frågar också vad folk tycker bara för att dom kanske ser något jag inte såg. Det tog 1 år innan jag hitta rätt häst. Och då provred jag MÅNGA hästar verkligen. Men det var nog bara för jag visste hur jag ville att hästen skulle vara.
Åh, du har så kloka tankar och åsikter Linn! Alltid lika kul att läsa :)
