Diskussion kring ordspråk
"Det är bättre att rida en medelmåttig häst på ett fantastiskt sätt,
än att rida en fantastisk häst på ett medelmåttigt sätt."
Ganska vanligt uttryck hos alla "hästkännare", men jag är lite klyven faktiskt..
Det känns som om man inte kan bli bättre en hästen man sitter på enligt mig, eller har jag fel där?
Jag får ofta frågan om hur jag vågar hoppa så högt av mindre tjejer, eller personer som säger sig inte ha det självförtroendet till att våga styra på större hinder. Jag brukar alltid bara säga att det är tack vare hästen jag sitter på, Winnetoo gör nästan alla ryttare självsäkra och icke höjdrädda, han är så otroligt ärlig på hinder och har en grym hinderuppfattningsförmåga. Hade jag suttit på en osäker ponny som inte kunde bedöma avstånd lite på egen hand, eller en ponny som när som helst hade kunnat lägga in en tvärnit så hade inte jag utan att blinka styrt på ett hinder som var större en ponnyn själv liksom. Det har så otroligt mycket att göra med hästen!
Jag tycker det är skillnad på att få en för svår häst än att få en för fin häst - håller ni inte med där lite?
Med en "för fin häst" menar jag en välriden häst som har kvalitéer över ryttaren och kanske kan svårare saker än ryttaren - för att man sedan tillsammans med hästen ska kunna utvecklas. Det tror jag inte är skadligt för hästen alls, det blir som ett lugnt år, där en ny ryttare lärs upp som sedan lär sig och kommer till en såpass hög nivå att hästen kan prestera på samma nivåer igen och kanske ännu bättre eller högre? Dock KAN det vara skadligt för både häst och ryttare om man får en för svår häst, en häst som kanske har en jättekapacitet men som är för het, för osäker, för svårriden helt enkelt.
Vad tycker ni - är det skadligt att få en för utbildad häst att rida på ett medelmåttigt sätt och lära sig på?
Bild på min första ponny:
C-ponny valack *1996
Hade inte gjort någonting när jag fick honom, hade dock tur då det fanns en hel del att få ut av den här ponnyn och vi kunde verkligen utvecklas tillsammans. Men sedan kom vi till den punkt där han inte räckte mer, där jag gick om honom - men kom inte vidare på grund utav hans begrensade kapacitet och vilja vilket, för bådas bästa, fick leda till försäljning. Dock har jag fortsatt en teori som säger att om jag hade fått en mer välutbildad ponny som liten, hade jag lärt mig grunderna på ett bättre sätt än att istället lära min redan tokiga första ponny att stegra - för att skänkelviknings tramset var för tråkigt ^^
Bild på min första D-ponny:
Ett sto född 1995 som hade gått upp till MSV:B och var riktigt het, dock en ponny jag passade som handen i hansken med. Ett riktigt bra beslut av köp, som jag får tacka mina föräldrar att dem vågade ta trots denna tok ponny, men som tyvärr slutade riktigt illa pga. en gammal skada på Mirandas skelett..
Bild på mig och Winnie när vi hoppade vår första tävling, i ungponnyklass L:D.
Sedan kom då min älskade Winnetoo, som är den som det varit mest blod, svett och tårar med - men som jag också lärt mig allra mest utav och som jag utvecklats mest tillsammans med. En ungponny för mig, i det stadiet jag var i, var för tufft. Men det är lätt att vara efterklok - och dessutom kan jag numera bara blicka tillbaka med ett leende på alla tuffa perioder, för ingen har lärt mig så mycket som den här guldponnyn. Ponnyn som har störst plats i mitt hjärta, och som alltid kommer äga en stor del av mitt hjärta. Den dagen då vi ska gå skilda vägar, den dagen kommer en del av mig rivas sönder inifrån..
"Vad tycker ni - är det skadligt att få en för utbildad häst att rida på ett medelmåttigt sätt och lära sig på?"
Inte skadligt, hästen kommer ju kanske tappa lite muskler och "gå tillbaka" en del om den inte rids på samma nivå som innan under perioden som ryttaren kommer ikapp, men inte skadligt. Däremot som du säger kan det vara skadligt på flera sätt om man får en för svår häst. Stor skillnad mellan "för fin" och "för svår"
Jag tolkar det uttrycket som att man kan bli en skicklig ryttare utan att man måste sitta på dom bästa hästarna, så därför tycker jag ju att det stämmer. En skicklig ryttare för mig är den som har viljan och förmågan att hjälpa varje häst att bli så bra som den kan bli, oavsett om det är en fjording eller en grand prix- häst.
"Det känns som om man inte kan bli bättre en hästen man sitter på enligt mig, eller har jag fel där?"
Blir du en sämre ryttare för att du sätter dig på en häst med mindre kvalitet än t ex Winnie?
Om du lär dig att rida MSV dressyr på 15 olika mediokra hästar, som kanske inte alls har förutsättningar för att starta programmen (gångarter, mentalitet osv osv) så kan du antagligen göra det på gångartshästen också och då vinna tävlingar. Alltså har du då lärt dig att rida fantastiskt på medelmåttiga hästar.
Rid den hästen du tycker om och trivs med, det viktiga är att man har kul ihop. Inte bryr sig hästen om att den inte får utnyttja "fulla kapacitet", den saknar inte att göra galoppiruetter eller hoppa 160. Att säga att det är "synd" att hästen inte rids av ett proffs så att allt den kan kan visas upp är bara dumt. Det är vi som bryr oss om det, inte hästen. Så länge den mår bra, är glad och tycker det är kul spelar det ingen roll vilket arbete den får göra och på vilken nivå. :)
Oj jag är ingen hästfantast men jag gillade verkligen din header! :D <3
JAG OCH NATTIS HAR FRÅGESTUND PÅ BLOGGEN! KLICKA IN OCH STÄLL VILKEN FRÅGA SOM HELST! :D
KRAM <3
fina bilder :D
Jag tycker att det är bra att man får en ponny/häst man kan lära sig på.
Min första ponny hade gått på ridskola i 3 år, var trött på livet och vill inget.
Jag själv hade bara ridit i 2 år på ridskola och inget mer.
Det kanske låter som om jag inte kunde något, men efter 1 år, så var ponnyn jätte pigg och glad, efter 2 år så gick hon LC hoppning och LC dressyr och nu det tredje året så planerar vi att starta en LB eller LA dressyr!
Det jag menar är att en outbildad häst kan lära ryttaren också, samtidigt som ryttaren lär hästen.
Haha, nu kanske det blev lite virrigt? :P
//Christel
fina bilder
Hur är läget? :)
"Det är bättre att rida en medelmåttig häst på ett fantastiskt sätt,än att rida en fantastisk häst på ett medelmåttigt sätt."
Som jag tolkar det så är det bättre att rida en häst som är sådär lagom, inte jättefin extriör, inga jättefina gångarter osv. på ett fantastiskt sätt, alltså ryttaren kan få fram hästen på ett sätt som den själv inte kan visa sig. Än att rida en fantastisk häst med gångarter, utstrålning osv. på ett dåligt sätt, alltså drar den i munnen, sparkar med benen, bara helt enkelt rider den dåligt. Jag tvivlar på att det finns en för utbildad häst till en ryttare eller tvärt om.
Jag har också större problem med folk som har en häst med massa kapacitet men som är för svår för ryttaren än en häst som kunnat hoppa 1,50 men mest rids i skogen. Även om hästen har kapaciteten för något annat så är det ju knappast skadligt att inte tävla, men en för svår häst kan förstöra för en ryttare (och i längden även bli förstörd själv)
Alltså som jag tolkar ordspråket menas det att hellre va vara en duktig ryttare med god hästhållning, än att ha pengarna och sen "åka omkring" på sin svindyra häst som man egentligen inte kan rida.
Att köpa en häst till en ryttare som ligger på helt skilda nivåer kan förstöra allt för både ryttare och häst. Men där spelar nog personkemin in, då kanske man kan hjälpa varandra istället. Det beror på vad hästen och ryttaren har för tycke för varandra, på det sättet kan skillnader eller icke skillnader hjälpa till utveckling eller inte. Krångligt men man kanske fattar ändå....
uppenbarligen misstolkar du ordspråket, då det menar att en ryttare helt enkelt rider bättre då den får en "medelmåttig" häst att prestera över förväntan än att en välutbildad häst ej blir riden till att visa sitt fulla potential.
väldigt sjävlklart enligt mig.
Personligen sa tolkar jag ordsparket att man ska ALLTID strava efter att rida fantastisk - oavsett om du rider en fantisk, en medelmattig eller en direkt dalig hast (den ar ju faktisk inte hasten "fel" vilken kategori den hamnar i).
MAO, inte "latrida" for att du har en valutbildad och lattriden hast under dig utan allltid strava efter att rida till ditt yttersta. Med en outbildad hast ar du kanske utmattad efter att ha jobbat pa att fa den att fatta galopp korrekt - med en valriden, enormt valutbildad och lattriden hast kanske du ar utmattad efter att ha jobbat med att ha perfekt sits, hallning och att fa hasten att gora vad du vill med minimala hjalper. Eller trana pa nagot som ar helt nytt for dig.
Det ar ju aldrig meningen att man ska "aka" hast bara for att hasten ar valutbildad.
Det ar ju trots allt ett ordsprak - inte en rekommendation satt efter utbildningsnivaer pa hastar och ryttare.
Bara min tolkning av ordspraket som jag personligen tycker ar 100% korrekt!!
jag tycker att det är toppen att ha en riktigt välutbildad och fin häst att lära sig på. Min första häst lärde mig hur mycket som helst :)
Jag skulle vilja säga ja, det är skadligt. Men samtidigt kan jag inte motivera fullt ut varför.
Om jag får tänka i det stora perspektivet så påverkar det faktiskt aveln. Man avlar ju på de "bästa" hästarna. Eller ja, det som man vill ha.
Skulle man då sälja en avkomma till någon som inte tar ut hästens fulla potential så känner jag att det är skadligt för aveln. Fast det kanske är en överdriven tanke?
Men det är synd att ha en häst som inte får visa sin fulla potential, sen tror jag inte man kan överprestera med en "medelmåttig" häst, däremot finslipa det som just den hästen är bra på. Det hästen kan det får man ut från den genom åren som går.
Bra inlägg dock. Det vore kul med uppföljningsinlägg när du gör såna där åsiktsinlägg! :) Tankar du får upp efter diskussionen, eller likn.
Att köpa en välutbildad häst till en lite dåligare ryttare kan ha både ett plus och ett minus. Ex. om du har en häst som hoppar allt och aldrig stannar och du själv inte kan se avstånd eller annat då kan det ju sluta väldigt illa! Hästen kan ju ta bommarna på sig och sedan ramla omkull och då skadas både du och hästen. Då blir ju den lite sämre ryttaren rädd för att hoppa. Men en duktig häst som känner att det inte passar och stannar, tycker jag ger väldigt mycket då du lär dig hur du ska rida på hindret osv. Sedan om ryttaren gör fel hela tiden kan det ju bli så att hästen inte kommer vilja hoppa mera. Känner väldigt många som har hästar som inte vill hoppa mera, då menar jag att den dåligare ryttaren kan förstöra den bättre hästen. Sedan är det samma sak med inte ubildade hästar om en inte så bra ryttare rider in dom t.ex. Jag har många kompisar som ärligt talat inte alls rider så bra men har köpt sig en unghäst och sedan lär dom hästen helt fel grunder och sen vill inte deras häst gå på tygel eller liknande bara för att dom också har förstört den. Men en outbildad häst kan ju också ge väldigt mycket för då utvecklas man ju tillsammans, men då är ju det bästa att man har någon som kan visa en hur man gör och sedan hjälpa till med hästen och visa den, så sedan du ska kunna sätta dig på hästen och lära dig själv. Det är min uppfattning av det hela.
Jag tycker som du, det är stor skillnad på för fin och för svår. En fin, välutbildad häst kan vara en jättebra häst att lära sig från, för att sedan kunna utnyttja hästens kapacitet när man lärt sig mer. Men däremot tror jag att många väldigt fina hästar som har bra kapacitet kanske inte är så bra förstahästar/ att lära sig från, för att de ofta är för t.ex. känsliga, vilket då gör att hästen inte passar med en ryttare som rider "medelmåttigt". Bara ryttare och häst passar ihop och är nöjda så tror jag inte det gör något om hästen kan mer än ryttred för tillfället :)
