Stenbroåsens Candy
Jag ska försöka att inte göra detta till en tiosidig roman i alla fall.. wish me luck!
Och jag kan säga redan nu innan jag börjat skriva, att detta nog kommer bli en hel del "ego", att vi var så grymma osv. Men sanningen är den att på den här tiden, då var det bara jag & candy. Det fanns inte i mitt huvud att andra kanske såg ner på en, det fanns inte att vi var dåliga. För vi lyckades alltid, och vi hade så jävla starkt band, så att allt skit som kunde finnas, försvann direkt. Vi var helt enkelt bäst, tillsammans, i vår värld. Ren kärlek, kallas det!
Och kom ihåg: En bild är mer än 1000 ord
Det var den 17 april 2003 som världens vackraste varelse kom in i mitt liv. Fast vid detta tillfälle var hon väldigt ful.. ett 4, snart 5 årigt welshponnysto. Det var ren jäkla tur att vi blev tipsade om Stenbroåsens Stuteri, då vi var på ett annat ställe och provred en häst, men som inte alls passade. Hela vintern/våren hade vi provridit hästar, och även fast det var kanonhästar och läromästare till en ganska galen 10 årig Sofia Genne så fastnade jag aldrig för någon. Till slut provade vi en liten B ponny som hette Kisell, som passade och jag gillade ganska mycket. Men i sista sekund dök Candy upp. Precis som jag själv undrar nu efteråt när jag ser tillbaka på filmer och bilder, undrar alla andra, hur fasen jag kunde välja en sådan ung och ful ruffsboll? Stående på stuteriet, när vi tog en visit dit, med vägvisning av de vi varit på förmiddagen och provridit hos. Vi knackade på, och berättade att vi hade vägarna förbi, och undrade om det möjligen fanns några ponnyer till salu. Det var dottern på 16 år i familjen som var hemma, men hon visade oss de två hästar som faktiskt fanns - Candy och en lite äldre söt ponny, Puss. Jag provred båda, och flög av Puss två gånger på exakt samma ställe, men jag gillade honom ändå..
Men Candy. Candy var något alldeles extra. Nog för att hon inte kunde något mer än att springa i full fart framåt - och inte stanna - men det kvittade. Jag var ung och dum och älskade fart, och fastnade för den rullande köttbullen med världens pissgulaste vinterpäls. Jag var kär.
Och mamma hade inte så mycket val - en trotsig tioåring som inte ville ha någon annan häst, så det fick bli som det blev.
Candy & Puss då vi var och tittade på henne..
Candys pappa är Wildzang's Gloriant, och mamma är Stenbroåsens Cessie. Så Candy är släkt med många av sveriges elitponnyer i båda dicpipliner.
Det var som sagt den 17 april då mitt kap kom hem till oss, och blev min. Nu väntade 5 år av utbildning, tävlingar och minnen - oslagbara sådanna!
Folk undrade nog hur jag, en liten tioåring och den här hästen skulle klara att hålla oss innanför ett staket, och komma någonstanns överhuvudtaget. Och speciellt med den motorn.. Men vad de får ursäkta sig efteråt!
Vi jobbade på, mycket mycket mycket jobb, red mycket privatlektioner och lärde oss mer och mer för varje månad. Candy var en energisk och pigg ponny, som blev otroligt lätt och fin i munnen, jag red henne på trådar i princip, så fin var hon. Och jag kan helt ärligt inte förstå, på mina snart 18 levda år, hur man kan få en sån kemi med en häst. En sån relation. Det är något jag nog aldrig kommer att få uppleva igen, så jag är så extremt tacksam att jag har fått uppleva det. Den känslan som vi har haft, det är o s l a g b a r t. Det var vi mot världen, ingenting annat. Rätt av, vi två. Genom eld och vatten. Ja, jag kan inte förklara mer än att det är så, sjukt är det. Och det blev bättre för var dag.
Minns i början då vi tränade för Martina, en suverän tränare, vi fick inte rida på rakt spår för än hon sprang lugnt på volten, haha! Och i början, innan hon kunde gå på tygeln och förstod hur man skulle bära upp sig, sprang hon ju givetvis med huvudet rakt upp - och de få stunder hon tog ner det, fyfan vad glad jag blev! Haha shit, jag minns så väl. Och den Utvecklingen alltså!! Liksom, för varje vecka, för varje månad blev det mer och mer - till slut var huvudet på plats hela tiden där det skulle, redan när man tog tyglarna var det som sytrådar att försiktigt hålla, hon höll sig rund o fin, och trampet hade hon snabbt.. Galoppen är det svåraste vi haft, hon har aldrig riktigt kunnat samla sig, utan rusar gärna iväg. Förutom i omhoppningar - hon vänder på en femtioörong, och kan tvärnita för o vända, galet..
Men det har varit mycket jobb på vägen. Hoppträningarna för bästa Maria Holmén inne på URF också, lilla stumpan som hela tiden ville springa om hindrena, innan hon förstor att man skulle ÖVER dom, inte runt!
När vi stod på LjRK i gamla stallet, myspys ♥
Vi började att tävla, och startade vår första tävling som ungponny i dressyr.. min lilla tös var livrädd för domarbåsen, och vi hade ett jäkla "sjå" att få henne att hålla sig innanför staketen och så vidare, haha.. Men på vår första dressyr blev vi i alla fall godkända - och fick rosett! Kan ni förstå hur glad man är som litet barn, med en ponny som man själv utbildar, när man får sin första rosett sin första tävling? Ryser!
Efter hand utvecklades hennes hoppteknik, och hon älskade att flyga över hindren! Och efter att tiden gick, fick hon mer och mer tilllit på mig. Ibland kunde det komma ett töntigt stopp, men för det mesta räckte det med lite extra bestämdhet och skänkel om, så hoppade hon. Vi startade CR på klubben, till och med bommar med ledare, och sötnosen var riktigt duktig. Utvecklingen gick sakta men säkert framåt!
Utbildningshoppning Stenungsund 2005 ♥
Utbildningshoppning Stenungsund 2005 ♥
Åren rullade på och mycket kämpande och även motgångar givetvis - fick vi otroligt mycket framgång. Till slut satt alla grunder i ridningen! Vi startade lokalt i både hoppningen och dressyr!
Bohuscupen 2006 ♥
Lysekil 2006 ♥
Även här bohuscupen (div 3), 3:a LC ♥
Klubbtävlingar dominerades redan då!
Minns så väl Nuntorp, då vi startade LD-LC hoppning, debut i LC, och vann båda klasserna! Ett nytt stjärnskott på banorna! Och så fortsatte det, vi presterade!
Inte en enda tävling utan att vi fick minst en rosett med hem ♥
Och roligt hade vi! Hon gick verkligen på telepati. Det jag tänkte, ja det gjorde hon! Jag vet ingen häst som är grymmare på omhoppningssvängar än mitt hjärta, hon gjorde allt för mig, ALLT!
Nuntorp 2006 ♥
Nuntorp 2006 ♥
3:a i KM 2006
(Vi har även kommit 2:a i KM dressyr och blivit klubbmästare i hoppning vårt sista år)
Uddevalla RF, vinst LC (?) ♥
Tror jag vann båda klasserna här, Orust 2006 ♥
Orust igen
Pokalhoppet Skärhamn 2006, 2:a i LC & LB ♥
Uddevalla RF 2006, tror jag vann en LB elr nåt ♥
Klubbtävling 2006 ♥
Kongahälla RS, debut LB - enda nollan och vinst! ♥
Uddevalla RF 2006, 4:a i LB om jag inte minns fel ♥
Debut gräs + regional nivå LB, Uddevalla RF 2006 ♥
♥
Isabella Nilsson (blondiiiee) på Vulcanic tävlade vi mot på den tiden :D♥
En av våra sista hopptävlingar tillsammans ♥
Vår absolut allra sista hopptävling tillsammans. Avslutade som vi startade, med flaggan i topp ♥
Vi hann starta upp till LA i hoppning, precis innan vår tid var slut. Målen var så mycket mer ifyllda än vad vi förväntat oss!
Eftersom att det är en sådan idiotisk regel att man inte får hoppa b-ponny efter att man fyllt 13, så blev sista året dressyrtävlingar, vilket också blev framgång i! Men eftersom att Candy älskar att hoppa, ville jag att hon skulle få göra det också ändå - så Rebecca Blomqvist lärde jag känna, och hon testade Candy, blev såklart kär, och fick tävla henne åt mig i hoppning, vilket givetvis gick superbra, min pärla! De flesta runt om Västra Götaland visste nu om vem Candy var - ingen hade ju missat vårat framflygande.. så det var roligt att de inte fick sluta se henne, utan att Becca kunde fortsätta krossa alla ;)
Becca lärde sig enormt mycket på Candy också, speciellt balans! Och 2009 vann hon GP-ponnyn på sin kompis ponny Hembys Mimosa. Så mitt hjärta var delaktig till mycket lärdom där. <3
Becca & Candy ♥
Ljungskile RK, div 2 ind. förklassen, 2:a ♥
Ljungskile RK - vinst med laget omg 1 DIV 2 2007 ♥
♥
Träning hemma ♥
Träning hemma ♥
Div 2 final, debut LA:1.
Tror detta var min allra sista dressyrstart? Vann på 68% eller nåt sånt i LB iaf. ♥
Året gick fort - vi avslutade vår karriär med flaggan i topp. Vi hann starta även LA i dressyr.
Vad vi kämpat - och var vi lärt oss - tillsammans!
Men det har inte varit lite jobb, men allt jobb har varit värt. Jag lärde mig så otroligt mycket på att utbilda en ponny, och det har jag med mig hela livet. Och det vi skapat tillsammans följer alltid med oss, det vill jag lova. Den där känslan som jag försökte förklara, "DEN". Den lever med mig än, och kommer alltid att göra. Mitt hjärta blev halvt den där 17 Maj 2008, då världens finaste ponny lämnade mig, för att ge en ny familj all glädje. En ponny som för mig varit en liten galning och okunnig - gick nu till att bli läromästare. MIN bebis!? Det är sjukt! Men hon lever nu, sedan då 2008 hos en underbar familj i Tranås, där hon första första två åren reds och tävlades mest av storasytern Isabelle Hallin, men nu är hon för gammal för b-ponny så nu är det lillasyster Matilda som får sin lilla ponny ifred, haha! Jag är glad över att jag hittade ett så bra hem trots allt, det blir en liten lättnad i hjärtat. Men det där hålet kommer aldrig att riktigt fyllas igen..
Jag avslutar mitt kapitel om världens finaste ponny med lite underbara bilder!
Var med och tävlade om "wendys omslagsflicka/pojke" ett år också, hahaha!
Blev en av finalisterna... söta vi var va? ;)
Gråtande bilder, dagen innan mitt hjärta inte var mitt längre ♥
Här är lilla Matilda & Candy, när jag hälsade på de en sommar
Här är min och Candys allra sista hopptävling tillsammans, en LC i nordhalland:
Det är bara att se hur roligt vi har, och vilken jävla kemi! Jag ryser nu, ryser på riktigt när jag tittar på den här filmen. Titta bara på ridningen, så mjuk mjuk mjuk kontakt jag har - ändå gör hon exakt allt. Vikten till 100%! Åh ♥
Här är en film på mig & Candy som jag blev bädd till att göra, för att visa att man inte behöver köpa en 200 000 kronors ponny för att komma någonstanns, och till tävlingssugna ungdomar! Den har blivit överpopulär på youtube, och har över 27.000 visningar!
Stenbroåsens Candy, en på miljonen.
Tack för allt du gett mig, tack för alla minnen, tack för att du gett mig ditt förtroende!
Jag älskar dig, och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Shit, helt tårögd! Fan vad fina :')
Älskar gula ponnyer oxå hah ;)
CANDY! ponnyn på you tube, gah er har jag sett tusen gånger, dock samma klipp... menmen! Jag gråter varje, ja VARJE gång jag ser klippet! AVGUDAR dig & candy heja er ! :) Guld ekipaget, synd att man växer... <3
alltså herregud. det där måste vara den finaste lilla b-ponnyn ja någonsin har sett!
shit, vad ni var fina tillsammans.. man kan nästan se det levande i bilderna, bara av att se en bild kan man få upp en scen i huvudet och se hur underbart ni hade det. den där hästen, ser och är nog verkligen guldvärd.
vet inte vad ja ska skriva, men fyfan vad fina! <3
Känner både Isabelle och matilda, och Candy kunde knappt fått ett bättre ställe:) Mycket fin ponny, både på bild och i verkligheten!
alltså ni var så otroligt fina tillsammans! ni utvecklades tillsammans och allt blev perfekt!
grymt fin ponny + grymt duktig ryttare = ett super ekipage som ni var!
Gud vad fint skrivet och vad fina bilder.
Riktig söt ponny, du har verkligen utvecklat den lilla ponnyn och Candy har blivit så himla fin.
Man ser att du har lagt ner mycket arbete och kärlek.
Nu har jag en riktig klump i magen. Måste varit jobbigt att sälje henne, men du visade att man kan få framgång utan att köpa en färdig utbildad ponny. Grymt bra jobbat, Sofia!
aw, jag blev alldeles tårögd :'') Det syns att det verkligen var NI TVÅ mot världen !
Åh vad sjukt fint! :')
Men var du verkligen så mycket som 12 år när du fick henne? du är 93:a, och fick Candy -03, går inte ihop haha? + att du tävlade väl i mer än bara 1½ år? Aja, älskar inlägget iaf :D
Fyfan vad bra skrivet! Fina ni var.
Superbra skrivet och ni såg verkligen fina ut tillsammans! Synd att man måste växa..
När du skriver DEN känslan så ryser jag! Just för att jag känner exakt samma för en ponny själv!!! Kan vara svårt att tro, då jag sällan tror på någon annan när de skriver de samma...så det är lugnt om ingen annan tror!
Men shit, den kärlek man känner...det finns verkligen inte ord för det!
Jag avgudar henne och kemin som uppstår mellan oss när vi får vara tillsammans är magisk!
Som du skriver, DEN känslan kan man bara vara med om en gång! Kommer aldrig mer kunna känna den samma för någon annan häst, självklart älska men inte på detta sätt!
Du är faktiskt den första jag tror på som känt samma för en ponny! För du skriver på ett sådant spec sätt.
Måste tillägga också att jösses vad fina ni var ihop! Kemin mellan er lyser, ingen tvekan!
Lilla goa Candy, så fin e hon! :)
Tack för alla supergulliga kommentarer!!!
Julia: Skrev fel, 10 var jag givetvis när jag fick henne!
GALET fint skrivet!
helt sjukt fin hon är också
Blir verkligen tårögd när man läser detta. Helt sjukt hur fina & bra ni var. :)
Hur kommer det sig att du tävlar så mkt dressyr nu och inte hopnning nu? :)
Candy är den finaste ponnyn jag någonsin har sätt <3
vilka fina bilder och filmen var ju ur söt :)
Guuud, blir tårögd, underbart! <3
gud så fint skrivet :D super söt ponny! :D
Gud vad vackert :D
fin ponny!
hihi jag går på nuntorp! :):)
alltså gud, jag blev verkligen rörd över all den fina texten och bilderna och filmerna! helt otroligt vilken fin kontakt ni hade!
Jag läste och man blir tåögd av det du skriver om henne.. Man känner själv hur jobbigt det måste vara och lämna iväg sin ägodel :(
Jag blir alldeles tårögd då jag läser det här inlägget!
asså den nedersta bilden i detta inlägget (den sista i filmen) den är helt fantastisk!
får rysningar av bara bilden :$
har följt er blogg ett tag och första gången jag såg den "alla har vi varit nybörjare"-filmen tänkte jag bara, 'DETTA är imponerande, detta går inte att jämföra med alla tjejer som köper triumfponnyer och sedan är stolta över framgång, det är två helt olika sorters vinst'
du ska också veta att den filmen har gett mej hopp när det gått som sämst med min ponny (köpte en import från spanien från ett försäljningsstall, och då kunde hon inget annat ään att springa fortfortfort och riva bommar) men hon ska bli lika bra som Candy blev,
ja sofia, jag beundrar dig!!
Va? Var det du som hade henne, vad roligt. För jag såg en film på henne, det var rätt länge sen och jag har kollat på den filmen jättemänga gånger och den är alltid lika rolig att titta på. Det var tydlogen din sista hopptävling ihop med henne. Om det nu var du, det vet jag inte. Men en underbart fin ponny <3
Så otroligt fin och söta tillsammans var ni <3
Så sjukligt fina var ni va! <3
Jag blir tårögd!! :') guu vad fint! :')
så sjuuukt fina nu var tsm! :') finaste lilla ponnyn jag sett!
Vilket underbart fint inlägg, jag sitter och gråter för jag blev så rörd! Det är helt otroligt att ni kunde utvecklas till att bli så himla fina tillsammans, med en knappt 5-årig ponny och tioårig ryttare! Så himla härligt!
aw, precis som en liten Carlos! :') Dom är hel syskon o allt va? :)
eller ah dom är det såg ja ;)
Så gipande, jag gråter! :'(
Vad fint skrivet ! <3 :'( Skönt att hon kom till en sån bra familj som kontaktar dig när dom ska sälja i alla fall, så du vet vart hon hamnar :)
