Skorpan
Skorpan var en 19 år gammal dressyr valack jag hade hemma ett tag förra vintern, verkligen en speciell ponny!
För det första var det verkligen allt annat en vad jag var van vid att sitta på. Mina hästar är heta hopphästar, alla andra hästar jag brukar rida är ju för det mesta rätt heta/svåra och man rider dom just utav den anledningen - och aldrig att jag haft hemma en dressyrponny innan..?
Men så roligt jag och den här herren hade tillsammans!
Under månaden hoppade vi även en del, och jisses det kunde han ju med! Det vakna värsta tigern i den lilla killen ;)
Det är farligt att kolla tillbaka på bilder och filmer från "förra årets" hästar.. Alla sätter verkligen sina egna speciella spår i en, alla har ändå betytt något för mig. Jag skapar alltid en relation till hästen jag jobbar med och tycker faktiskt för det mesta att det är fruktansvärt jobbigt att lämna iväg dom även fast man redan från början vet på sig att man bara kommer arbeta med hästen ett kort tag .. :/
Sista dagen innan Skorpan åkte hoppade vi tillsammans, och han var så himla fin!
Inte kan man tro att detta är en gammal dressyr gubbe här inte ;)
Självklart ska jag även bjuda på lite bilder på honom!
Verkligen speciellt utseende hade han, men söt på sitt eget lilla vis. Just huvudet var väldigt roligt skapt med den jättebreda pannan, utåtstående ögonen och pyttelilla nosen och dom extremt små öronen (a)
En dag när Cicci hjälpte mig att rida hästarna - & hon och Skorpan posar hejvilt framför kameran ;)
Raka motsatsen till mina hästar..
Men det var riktigt kul och lärorikt!
Skorpis ♥
Åh, dagen då han åkte :(
Har en sån där grejj för mig med alla hästar som ska åka hem från mig efter att jag haft dom ett tag. Jag fixar dom alltid sådär lite extra fina, flätar och ryktar och så får dom alltid en liten rosett i pannluggen :')
Usch, ni anar inte hur svårt jag har för just detta momentet - skiljas åt.
Ni tycker säkert att jag borde lärt mig det vid detta laget efter alla dessa hästar och ponnyer som passerat mig under mitt liv, men icke. Det är lika jobbigt varje gång.. :(
Ända gången det har kännts sådär riktigt okej ändå är när jag lämnade min första ponny till hans nya ägare. Det låter säkert konstigt och det var konstigt med, mamma höll på att gå under men inte jag. Men jag tror att skillnaden var att jag kände mig helt klar med honom, vi hade vuxit ifrån varandra och både behövde gå åt olika håll. Det hade varken varit schysst mot honom eller mig om vi skulle fortsatt tillsammans. Dessutom fick han världens bästa nya ägare där han inte kunde fått det bättre, så där fanns det inte så mycket att oroa sig för eller vara så extremt ledsen för. Det var nog jobbigast dagarna efter när jag verkligen insåg att han var borta och aldrig mer skulle bli min igen..
Men ska jag vara ärlig så tycker jag att det är nästan jobbigast med hästar man rider till försäljning eller tävlar åt andra eller bara rider till. För precis när det börjar gå bra så vet man att man kommer bli av med dom, och även om man inte känner sig klar med dom så får man bara bita ihop och inse att man inte har en syl i vädret. Man rider dom och skapar relationer till dom - men den är alltid ägaren som bestämmer ändå.
Men vad man lär sig på alla dessa "bonus-hästar" - alla som vill lära sig mer och komma längre rekomenderar jag varmt att ta emot sånna här hästar. Gud vad mycket det gett mig!
Dessutom är det mycketmycket mer en bara ridningen man lär sig, t.ex så har du en helt annan press en på din egen häst som du måste klara av. Du får en deadline på 2 månader t.ex och då ska hästen helst ha gått si och så mycket och att ge hästen dåliga resultat i pappren är INGET man vill direkt. Man blir en skicklig ryttare känns det som, man lär sig att jobba under press men man måste ändå ha fötterna på marken. Att kunna lägga upp klara och genomtänkta scheman är enormt viktigt!
Alla hästar ger en alltid något, tänk på det :)
*Det är värt att kämpa lite extra, om man verkligen vill något*
Jag & Esse Zlooty i hans L:B debut :)
Ägare: Ella Bengtsson
Han stod på en ridskola i Göteborg för många år sen och han var väldigt populär :)
Men hur kommer det sig att du får rida hästar åt andra?
Är det de som frågar dig?
Lite nyfiken för jag tycker det verkar, precis som du skrev, väldigt lärorikt!
Gud vad söt han var!
ser ut som du är väldigt hård i handen när ni hoppar? han gapar ju typ hela tiden, men annars tkr jag du är en duktig ryttare:) bra blogg
Guv vad världen är liten! Jag vet vem skorpan är, jag känner Mtilda Pettersson som hade han i många år för typ 3 år sedan :D
Han är såå fräck ponny!
Var är han nu? :)
Så sjukt söt ! :)
det känns som om väldigt många av hästarna som stått på gfrk kommer i kontakt med dig :) fast det kanske bara är dessa två?
åh, honom tyckte jag jättemycket om när han stod å gfrk! (:
fin häst. ;)
Patricia: Jag vet inte vart han är nu tyvärr :/ Han åkte till en mamma i Uddevalla efter att jag haft honom i alla fall.
Lovisa: Ja, jag har faktiskt blivit förfrågad alla gånger :)
Ang. min hand - svar till anonym:
Ja, jag håller med dig. Min hand var verkligen inte den bästa på den filmen. DOCK var ponnyn svår med just det där, han "la" hela tyngden i ens händer och gick och gapade för att komma undan I think, i dressyren kunde man rida på och släppa i handen så att trycket kom bakifrån men gjorde man så i hoppningen så stannade han av osäkerhet.
Så jag håller med dig, men det fanns en anledning liksom :)
Kram Linn
Åh Min lilla älskade ponny!, jag hade 2 underbara år med han.. Verkligen en ponny man fäster sig för som var galant på banorna! han har det jättebra nu hos en familj i udevalla där han rids av en 11 åring i skog och några cr då och då !:)
ååh han var min första favorithäst :)
kan inte du berätta vilka hästar du har ridit till/tävlat , ah du vet :) alla hästarna :D hehe , bäst blogg förresten :D<3
han har också stått på gfrk :D
Han ser verkligen inte ut att vara 19 år!
bart står skoprpan nu? (:
vart*
Aww va söta bilder du har på Skorpan. <333333
Jag är medryttare på honom nu, :D han e så himla go att rida, och extremt duktig också ! Jag och Anna ( hans ägare) brukar rida ut i skogen och rida på fälten med honom och deras andra ponny. Skorpan älskar det ! Men vi tränar också lite lätt med honom ibland. Och han är så extemt "fin i benen" för att vara 19. ! Han måste ha varit en extremt framgångsrik tävlingshäst när han var yngre ! Någon som vet något om det ? :D Skulle va kul att få veta vad för tävlingar han har gått på osv :D
// Paulina
Skorpan har det bra!
Han har stora hagar att springa i med kompisen Mister Malahide (maxad C). Vi har ordnat lösdriften på så vis att de kan gå in och ut i stallet hur mycket de vill. I början ville Skorpan helst inte gå IN alls men när han märkte att han aldrig blev inlåst så var han inte orolig längre.
Toppen att ha det såhär nu när vintern är så bökig! En fördel har också varit att han inte har ryggproblem i samma utsträckning längre. Han rör sig ju väldigt mycket i och med lösdriften. Det är jättebra för äldre hästar.
Han har fått världens vinterpäls också!! Tjockare päls än vad kompisen "Midde" har (och han har ganska tjock päls han.) Nu har vi istället ett tiotal vintertäcken som inte behöver användas särskilt ofta! Krubbitningen är en annan grej som han minskat ned på till nästan 90%. Även det beror på att han har "annat att göra".
I somras var han GÖRKÄR i en gammal Nordsvensk dam på 30 år! fniss Hon bodde (ensam :( ...) tvärs över ena åkern och en tidig morgon vaknade vi av att vår lilla hund började skälla. Det var signalen på att det var häst på rymmen. Jag såg honom där borta hos tanten. Han stod och betade utanför hennes hage och hon betade, nöjd, innanför. Skorpan struntade fullständigt i Midde som stod kvar i sin hage... Väl inne i hagen igen stod damen och herren och gnäggade åt varandra i säkert en timme! Han verkade verkligen kär...
Jag såg hur Skorpan tagit sig ut (till slut)... Han hade KRUPIT UNDER nedersta tråden, den rackaren! Midde var inte lika vig så han blev kvar, han som annars är mästar-utbrytare. (Nä, strömmen var inte på.)
Sedan har de varit ute på en farlig rymmning nu i vinter. De sprang ut på stora vägen som ligger 2 km ut från vår grusväg. Tror Skorpan tappade lusten på att rymma efter det. De var helt slut efter den strapatsen. Vi ropade och letade som galningar. Annars brukar de bara hålla sig i trädgården när de rymmer men denna gången var det ingen hemma så de letade väl efter oss.
Ja, det är Anna 11½ år som rider Skorpan nu. Hon gillar arabernas temperament för det har han allt i sig. Tanken är att hon så småningom ska få med sig Skorpan upp till FRK (Färgelanda Ridklubb) där vi är medlemmar och rider, (både mor och dotter). Mamma sitter även med i styrelsen där. Anna är med i Ungdomssektionens styrelse (det är medryttaren Paulina också).
Om något år kanske Anna kan tävla lite med honom. Anna börjar bli duktig trots att hon endast ridit i två år. Nu rider hon i en träningsgrupp med riktigt duktiga tjejer (åldern på tjejerna är fördelad på 11-22). Jättekul!
Det var lite om Skorpis. Han verkar trivas jättebra och är numera mindre nervös. I slutet av mars 2011 har bott hos oss i ett år.
Han och Midde är som ler och långhalm. Ibland försöker Midde få lite lugn och ro från Skorpan men det gillar inte Skorpis. Aldrig att han vill vara ensam! Never! Då springer han genom stängslet om det är så! Han måste se sin käre vän, då är det OK.
Det var lite nytt från Skorpan i Uddevalla. =)
