TeamSL

Har mejlat fram och tillbaka med en tjej som har ett VÄLDIGT vanligt problem som stressar en väldigt mycket. I ett av mejlen beskrev hon så bra hur hon kände och satte ord på känslorna så bra så jag frågade om jag fick använda mig utav mejlet och sedan visa mitt svar också, och så kanske hon och jag kan inspirera någon utav er där ute som kanske också har det här problemet? Det är värt ett försök tyckte vi :)
Tack för att jag fick använda ditt mejl i bloggen! ♥

"Åh, tack där! Jag har dessvärre tänkt "jävla häst" många gågner, men aldrig menat det :P någonstans måste man ju göra av all frustration. Du har rätt, jag sitter jämt och klandrar mig själv. För det är ju bara jag (i stort sett) som har suttit i sadeln på henne, så det är ju ingen annan som kan ha gjort fel. Tyvärr är jag nog ofta för ivrig med. Men jag har så bråttom jämt. Tiden rinner iväg och jag hinner inte med känns det som. Jag kommer ju sälja henne snart (om 1,5-2 år?) för jag måste TYVÄRR (hatar att tänka så men har inget val) få ut så mycket pengar jag kan ur henne med eftersom stora hästar i samma utb.nïvå är så mkt dyrare. Så därför stressar jag väl innerst inne med. Sen blev våra mål förstörda när hon blev liten D-ponny istället för maxad C. Då var målet LB, gärna LA i dressyr, och LA i hoppning. Men när vi väl började smaka på den höjden så blev den "bara" LB. Så frustrerande. Jag vet, det är bara jag som drabbas av mitt felaktiga sätt att tänka, men jag vet inte hur jag ska styra tankarna. Det är likadant när jag rider och ska hoppa. Då tänker jag hålla om, driv, blicken uppåt, sitt still osv, men sen ska jag ÄNDÅ lägga mig i och förstöra. Inte konstigt hon vägrar. Men jag kan verkligen inte styra mig själv känns det som. Nu vet inte jag om du såg någon film, men om du gjorde det; är det något du direkt ser som jag gör fel som påverkar så det blir fel? Dessutom så är jag något höjdrädd vid 1m och uppåt. Särkilt när det gäller parallella oxrar. Då vet jag ju att jag förstör när jag fegar ur. Och många gånger är jag för snäll mot henne (det var ju till exempel därför jag inte lyckades rida henne i form förrän någon fick skrika åt mig att RIDA ;P), det påverkar säkert med. Åh, vad jag vill ha en tränare! (och ett ridhus...) ibland vill jag fan bara skita i allt och ge upp. Men ge upp är INTE min melodi. Så det är uteslutet även om det lockar ibland.
Du har inte vägarna förbi neråt? (a)"

Mitt svar:

"Hej igen!
 
Jag förstår precis hur du menar med den där innersta stressen, så har jag hållt på sen tre år tillbaka kanske? Bara nu det sista året har jag tänkt om, lärt mig mer om det mentala och förstått hur enormt mycket man förstör för sig själv när man tänker så. Det är moget och bra att tänka framåt och "tänka i pengar" tills en viss gräns *******! För annars plockar du bort en stor del av glädjen utav det och samtidigt lägger du en enorm press på dig själv och varje "misslyckande" blir till en så stor grejj.
 
Det är inte enkelt att tänka rätt eller veta hur man ska tänka - det är rent ut sagt förjävla svårt! Men det är nyckeln till framgång i många fall vill jag lova, så att intressera sig utav det är aldrig fel. Som vi pratade om innan är det viktigt att ha personer runt om sig som man litar på och som tillför goda energier till en. Att stressa och tänka allt i pengar och lägga det ansvaret på sig själv när man är så ung som dig tar enorma energier ifrån dig istället och känslan av att "skitsamma" "jävla häst" "nu ger jag upp" uppkommer väldigt mycket mer i väldigt stora mängder.
 
På ett sett är det SUPER att du är så medveten och tänker så mycket kring VARFÖR det inte funkar - men att anklaga sig själv jämnt och ständigt är ingen idé. Jag lovar dig, jag har testat det alldeles för länge och det är verkligen inget som tillför en något gott alls! Jag skulle föreslå att du leker med tankarna när du rider ponnyn - att du rider henne för att du har så ENORMT bra tålamod, så ENORMT bra sits, så ENORMT bra lugn osv. Du är den som kan få den här ponnyn att prestera som bäst, även om det är svårt. Att lura sig själv funkar, och genom att tänka så så vänder du pressen till helt tvärt om. Nu blir det viktiga att hålla det här lugnet och tålamodet - och vips så är det de du lyckas med! Nu låter det här konstigt, men vet du vad? SKIT fullständigt i ponnyn under ridpasset, hur den går, hur den trampar, hur lösgjord den är, hur hårt den biter i bettet, hur olydig den är, hur lydig den är, hur fyrtaktik galopp den har osv osv. Fokusera på DIG var EGO, det är DIG det handlar om. Om såväl ponnyn går på bakben som framben, fokusera på din sits, ditt lugn, ditt tålamod. Det låter lite skumt - men när du kommer underfun med dig själv, din sits och dina TANKAR framförallt så kommer du kunna prestera SÅ mycket bättre. Använd pressen och stressen som du har, ta inte bort den - men förvandla den till något bra. Ett mål att jobba mot helt enkelt.
 
Att hon blev en liten D-ponny är ju inte mycket att göra åt även om det är surt, vilket jag absolut förstår att du tycker. Men små ponnyer kan gå minst lika bra, även om det blir kämpigare i vissa lägen. Never give up!
 
"Så det är ju ingen annan som kan ha gjort fel" - men du, du har helt utan erfarenhet ridit in och utbildat en ungponny. Utan tränare, utan ridhus, utan paddock och du har LYCKATS. Kolla inte bara på det som inte funkar just nu *******, mycket har du faktiskt lyckats väldigt väldigt bra med innan!"

Fånga dagen och lev i nuet samtidigt som ni kan ha långsiktiga mål - det är det bästa!:D


Bild på mig och min förra C-ponny Adrian som jag hade tre underbara år tillsammans med!