Vi är bra på att konstatera - utan att agera!
Jag tror att jag tänker och analyserar för mycket för mitt eget bästa sometimes, kring allt. Kring hästarna och hela den här, i många fall, mycket speciella sporten. Speciella på både gott och ont..
Jag kan ena sekunden må toppen och andra sekunden vara både arg och ledsen för allting - känner ni igen er pubbe-tjejer som de vuxna kallar oss? ;) Om vi ska blanda in hästar och ridsport i det här inlägget så kan jag t.ex under en och samma dag både känna och tänka "jag kommer ALDRIG kunna bli någonting, det är liksom totalt omöjligt" och senare samma dag "Shit vad allt känns bra, nu blir det satsning på hästarna till 110% och jag ska minsann visa att man inte behöver vara stenrik och ha ponnyföräldrar för att komma någonstans!" - men ändå agerar jag precis på samma sätt i stallet och mot hästarna oavsett vilka tankar som snurrar i huvudet, det är också lustigt. VARFÖR lägger jag då ner så mycket energi på att fundera kring framtiden hela tiden? Vad mycket lättare det hade blivit om jag kunde leva i nuet och göra mitt bästa, utan att känna att jag måste VARA bäst.
Balans mellan att konstatera och att agera verkar vi människor ha svårt för.
Har ni någon gång suttit på en läktare när det kommer in ett ekipage där ryttaren slår sin ponny hårt med spöet, drar den i munnen eller bankar med sporrarna i ponnyns sidor UTAN att alla ger ifrån sig kommentarer om hur SYND det är om ponnyn? Skulle inte tro det va. Jag vistast mycket på hopptävlingar, och var och varannan ponny är det synd om enligt publiken. Jag håller med, i många fall håller jag verkligen till 110% med, det är fasen inte lätt att vara ponny med dessa hetsiga, arga ryttare på sig jämnt och ständigt - hästar är födda till att vilja göra rätt och vilja vara till lags. MEN hur många, som suttit och ojjat sig över den stackars ponnyn på läktaren tar tag i saken och anmäler till överdomare, säger till föräldrar eller kanske barnet i fråga, tränare eller anmäler till någonting högre så som djurskyddsnämnden eller liknande? För händer det upprepade gånger kan man ju bara ana hur det ser ut hemma, när man ändå kan bete sig mycket värre utan att någon märker eller kan förhindra. Det är misshandel, och misshandel ÄR olagligt and that's it.
Det äcklar mig, hur bra vi är på att konstatera - utan att agera. Vad fan hjälper det ponnyn att vi sitter där och TÄNKER och UTTRYCKER att det är synd om den? Vad hjälper det ryttaren när kompisarna kommer fram och säger "hela läktaren snackade skit om dig" - vi har ingenaning om anledning eller bakrund - därför ska någon annan (t.ex överdomare) reda ut saken.
Samma med personer som alltid barrerar sina hästar på framhoppningen, också jättesynd om hästen, också de ryttare som alla snackar ner i skiten - men inte fan agerar någon.
Vad tycker ni? Är jag inne på rätt spår?
Kommentera era åsikter, tankar och erfarenheter!
Har du sett någon som betett sig illa? Snackades det? Vad tycker Du? Har du gjort någonting för att förebygga det? osv - kör på!
Sedan väljer jag ut BRA kommentarar (länkar självklart) och fortsätter diskussionen i ett nytt inlägg!
Jag håller med. Allt kan snackas om men inte ofta någon som agerar! men om någon beter sig illa mot sin lille häst så snackas det från höger och vänster. När något sådant händer berättar jag alltid det för mamma eller pappa för jag är så förbannat sur och så brukar det vara så att om det är nått som inte är akseptabelt så brukar dom faktiskt snacka med mej lite mer om det och ta upp det om det är hemma på klubben eller på tävling. Och jag kan säga till dej att det klarnade upp lite i min hjärna hur många som snackar men ändå inte agerar. Men om mina kompisar snackar blaja då säger jag stopp eller ifrågarsätter dom en del. För att snacka en massa gör inget bättre så länge man inte gör det med t.ex. överdomare!
Hoppas att diskusionen fortsätter, hade varit kul att höra fler åsikter!
Håller helt med, det är MÅNGA gånger man ser ryttare straffar sina hästar. Mest ser jag det på hopptävlingar...:(
Har aldrig tänkt på det så som du sagt nu förut faktiskt! Men man vet ju själv ibland hur frustrerad man blir, och att spöet eller sporrarna faktiskt kan hamna var som om man inte passar sig, tänker till den där extra gången, räknar till tio eller tar det där djupa andetaget!
Och först tänker man, "Men hur glad hade jag blivit om en överdomare eller liknande kommit och sagt till mig??" Men när man tänker efter, så hade det faktiskt varit en fördel, man får en kick i röven om att nu är det faktiskt tid att göra något åt ens problem, kanske lösa dom på hemmaplan utan våld eller dylikt, innan man åker till tävlingen!
Så från och med nu, från mig - Inget mera skitsnack om hur synd det är om ponnyn på läktaren eller påväg hem i bilen, utan vet man att det skett, kommer ske flera gånger, så skall man kanske byta ett par ord med domare eller ansvarig nu då, både för hästen, ryttarens och min egen skull. :)
Tack för att återigen få ett toppeninlägg av dig Linn! Pusssssssssss
Tack för
Jag var med och kollade på en tävling en gång. En tjej GICK in på banan nedsutten och med en mamma som höll i hästen när hon hoppade upp. När hon börjat hoppa slog hon hästen med spöt innan och mellan varenda hinder. Ponnyn såg inte ut att direkt uppskatta det, den stackaren. Ponnyn sporrades även flera gånger och blev ryckt i tyglarna gång på gång. Men domaren sa inget... Men överdomaren gick fram till henne och mamman efter klassen och pratade allvat med dom, eftersom att hon burit sig illa åt på banan. Men herregud säger jag vilken människa!! Mamman börjar skälla på överdommaren och nästan skriker att hennes dotter inte gjort något fel, hon måste ta spöt på bogen för att hästen ska hoppa, hon måste använda sporrarna annars galopperar inte hästen hon måste rycka i tyglarna, annars drar hästen osv osv. De stog säkert 40min och tjafsa med överdommaren. Mamman förklarade gång på gång att hennes dotter var helt oskyldig och att det var ponnyn det var fel på. Sådanna människor ska inte ha häst! Man blir ju ledsen av att se dom hålla på!
Vi arrangerade en lokal dressyrtävling för ponny för ca. ett år sen där det var en tjej som var taskig mot sin häst. Hästen var jättespänd och tyckte väggarna var läskiga, och det var typiskt första tävlingen för båda två. Hon ryckte och sparkade på hästen trots att den bara var rädd. Henne var överdomaren framme och pratade med sen men fick väldigt dålig respons, tjejen hade inte ens fixat att titta på henne.
Själv har jag gjort dumma grejer också. Jag red en dressyrtävling på underbara M och helt plötsligt får han för sig att byta galopp, vi har ALDRIG tränat byten och han har ALDRIG bytt innan. Jag bröt av och försökte få rätt galopp eftersom jag sedan skulle ut i en förvänd galopp men han ville inte så jag la två volter för att överhuvudtaget få honom i rätt galopp och till slut drämde jag till honom hårt... Fick en tillsägelse av överdomaren som stog preci utanför banan och red sen bort och lastade in hästen och satte mig och storlipade inne i transporten.
Ibland är det inte att ryttaren är elak mot sin häst utan med nervositet inbladat och när saker inte går som man vill tappar man fattningen och gör dumma saker man sedan ångrar. Men till nästa tävling två veckor senare hade jag trots allt lärt mig något så när hästen IGEN byter galopp, dock i den förvända denna gång lyckades jag behålla lugnet, bryta av till trav och fortsätta som ingeting.
Kan tilläga att på den andra tävlingen dömde överdomaren från första tävlingen en av klasserna (där han höll sig ifrån byten) och trots att hästen gick super fick vi skitpoäng, tror hon kom ihåg oss från tävlingen innan eftersom vi sticker ut en del...
problemet med hästsporten är just att det "aldrig är någon annans angelägenhet". Antingen är folk såna som sitter och snackar - men inte vågar/anser sig ha rätten till att göra något. Eller de som går direkt och säger till - dessa finns de få av.
Men jag tycker att vår sport är löjligt uppbyggd(inte allt dårå), saker SKA vara si och så, och den som inte håller "reglerna" bli lätt en utböling. För något vi, jag skriver i dessa fall - tjejer(det är enbart för att jag inte känner ngn hästkille!) är riktigtriktigt duktiga på är att inte ställa upp för varann, snacka skit, samt inte våga säga till folk. Så upplever jag det.
Sen tror jag, att om en domar någon gång skulle säga till mig att lugna med ex med spö så skulle jag inte bli arg, sur och vresig som alla blir. Naturligtvis skulle jag skämmas, för det är ju inget att vara stolt över. Jag tycker att vi hästfolk ska bli bättre på sammanhållningen OCH att man ska kunna säga en sak till en annan utan att det bli bråk osvosv.
Nu tävlar knappt något inom ridsporten, men inom en annan sport där vi tävlar med djur och jag är utbildad domare. Av alla mina år på dessa tävlingar har jag lärt mig något jag tycker är väldigt viktigt, oavsett sport;
- Som domare måste man bli bättre på att lägga fram BÅDE positiva och negativa saker. Visst finns det gånger när det förekommer saker som inte är okej på något sätt och då måste vi domare få reagera starkt och förklara att det du gör nu, är vad vi kallar "grov ovarsamhet", något som faktiskt kan leda till konsekvenser om det inte upphör på en gång.
Samtidigt tycker jag att det är precis lika viktigt att kunna urskilja de som är nervösa, som tävlar för första gången, och istället ta fram dem till domarbordet och lägga fram det som att "jag vet att det här är en av dina första tävlingar och du är jätteduktigt, men försök tänka på det här så blir det ännu bättre!".
På den nivån handlar det väldigt ofta om nervositet men också OKUNSKAP, och där krävs att man har tränare och domare som faktiskt vill driva sporten framåt och som kan få den här nya tjejen att se kritiken som tips och råd, och inte som en utskällning. Tyvärr ser jag relativt ofta dessa 10-12åriga tjejer som gått dubbelnolla och var jätteglada precis efter målgång, men där samma domare sedan ger dem en praktutskällning för tredje tävlingen i rad och helt plötsligt bara rinner tårarna och de vill inte tävla igen.
DET är inte heller en hållbar utveckling av sporten, i mitt tycke. Visst skulle jag önska att alla ekipage hade exemplarisk hantering i alla situationer, men så ser inte verkligheten ut. JAG, som är domare sen typ 4 år tillbaka, vet att jag har brister. Det händer absolut att jag får tillsägelser om saker jag ska tänka på både på banan och som domare.
Det viktigaste för mig, är att sporten ska vara rolig både för djur och människor och dit tror jag att vi kommer genom att HJÄLPA varandra, inte stjälpa stackars nybörjare som vill hur mycket som helst och som är de som en dag ska ta över efter oss äldre.
Det är verkligen fruktansvärt, och det stämmer ju verkligen det du säger...Det förstör det roliga med tävlandet...Jag skäms att vara på tävling, dels för jag ser hur en del kan bete sig mot sin ponny eller hur de håller på och skriker på sina föräldrar. Sedan skäms jag över att jag inte vågar säga något heller, nu var det längesedan jag tävlade men det senaste stängde jag helt enkelt av, blind och döv och stum var jag kan väl säga.
Jag tycket det var så jobbigt att se, och även om en del saker inte var så hemska så kunde jag liksom börja gråta för hästen och jag orkade inte tillslut. Men det är ju fel det med, jag slår inte och håller på men det är ju även det som man INTE gör som räknas oxå...
helt rätt och min förra ponny har det så just nu.. :(
han har vart med om en rejäl krasch, så han tappade självförtroendet efter det. så han stannar och stannar, hela tiden. jag tävlade bara små clearrounder då och småhindder och hade bara kul !
för jag tyckte att man bara ska ha kul med sin häst, inte pressa den till något den är rädd för..
sen så växte jag ur honom.. världens finaste b-ponny, han kom till en vi kände väldigt bra, (vi hade gått i samma hoppgrupp) hon köpte honom att ha som allround ponny. SM i dressyr går dom nu.. men även en del hoppning, fast det går bara bak, bak, bak. han stannar dom spöar, han blir stressad , dom sporrar. slår skriker sporrar drämmer till allt va dom har, kör på mot 1 m hinder.
tränaren säger att dom ska rida på allt va dom har och minsta lilla han tvekar ska dom slå till honom.
sen sa dom ''på tävlingar får vi vara lite försiktigare med det, men hemma är det bara att vara på tills han slutar''
men vafan, om han nu stannar så jävla mycket, då ska dom ju inte ens ut och tävla ?!
då kan dom ju vara hemma och hoppa små hinder , då han tycker det är kul.
men nej .
dom kör hårt, och jag vill inte . bara vill inte ...
jag vill ta tillbaka honom.. men dom ignorerar oss totalt.
men i sommar kommer vi åka hem till dom istället och hälsa på, då kan dom ju inte ignorera längre :)
Har sett det flera gånger!
(Vet inte om detta räknas) , Men igår var jag ute och red med min kompis, och red min f.d skötponny som hon tog över när jag köpte min egna ponny. Så skrittade vi på ett ställe där "skötponnyn" brukar sticka iväg i världens rejs galopp.. Och han var jättelugn, så helt plötsligt attackerar hon honom med spö och hälarna i sidorna, och han har jättestor respekt för spöt, och det räcker att man sitter till på ena sittbenet så fattar han galopp. Satt hela vägen upp för backen och tänkte "J*vla ----" Och var verkligen jättesur!
Sen när vi saktade av så klagade hon på att han inte lugnade ner sig och sånt, det var pricken över i:et, jag fick panik på henne och sa "men vafan tror du när du slår till honom med spöt och attackerar med skänklarna?" "Hon ba, men vadådå?"
ÅH, vad sur jag blev sen.
T.o.m så jag bad henne hoppa av och leda hästen.. Iofs gjorde hon det, men det är så dålig stil tycker jag, dels att han var så lugn på stället där dom brukar rejsa, och sen att hon inte förbereder alls utan bara attakerar..
USCH!
Haha, ja, kanske inte har med saken att göra.. Men lite liknande tycker jag..
Det var på en tävling för inte så länge sedan som jag var och fotograferade på. Det var en tjej på en jättefin brun ponny som verkligen hade en ordentlig fight inne på framhoppningen. Jag gick och pratade med funktionärer samt gick till sekretariatet när jag såg hur en tjej behandlade sin häst på framhoppningen.
Varje gång som hon kom emot hindret, så drog hon allt vad hon kunde i tyglarna ca 3 galoppsprång innan och när hästen saktade av till trav (den såg otroligt känslig ut i mun och sidor) så började hon piska på den med spöet och sparkade den i sidorna med gigantiska sporrar. Ponnyn var helt röd där hon sparkat med sporrarna och den hade tappat päls på rumpan och hade märken efter att ha tappat päls sen tidigare också. Stackars ponny, blev sjukt arg och gick och sade till två-tre funktionärer att det fick vara nog och sen så fortsatte jag upp till domarbåset.
Det slutade med att hon fick åka hem och inte fick tävla, är dock inte 100% säker på vad som hände senare.
Tyvärr är det så, och jag har sett sånna ryttare flera gånger på tävlingar, och undrar varför dom gör så. Jag har sett flertalet ryttare som bara slår med spöt, och får tillsägelse av dommaren men bryr sig inte - sånt fattar jag inte, lixom jag hade tyckt det var SÅÅ pinsamt om en dommare säger åt mig att ta det lugnt med mitt spö och sporrarna.. Men tydligen tycker inte alla ryttare så, och det är synd.
Att alla bara inte kan tänka så, tänka på hästen i första hand. Man borde tänka efter lite på hur man behandlar hästen, för har den inte gjort nåt, varför slå den med spö och kämma in vassa sporrar ? Det hade vi ju inte tyckt va kul om nån skulle gjort på oss, så VARFÖR gör ändå vissa det på sina hästar ? Det är sorligt tycker jag, för sånna ryttare borde inte få tävla.
Och sen dom som bara glor på, UTAN ATT GÖRA NÅT.. Varför ?! Varför gör inget något åt det? För det är faktiskt en stor sak, som du sa - det är misshandel - även om det är på ett djur, men vaffan hästen kan inte säga till sin ryttare "snälla sluta slå mig med ditt spö" , så om nu ryttaren inte fattar det, varför gör man inget själv då ? Usch nej, sånt tycker jag är tråkigt ..
Tycker sånthär är otroligt vanligt, tyvärr. Man ser det alltför ofta.
Visst, jag har väl blivit sur på min ponny men jag sitter aldrig och slår och sparkar honom.
Känner en tjej som har en ponny som egentligen inte ser ut att vara svårriden. Men hon spöar, hon sporrar och hon drar i munnen. Hästen hade fel galopp i landningen, vad gör hon? Hon tar spöt och drämmer till allt vad hon gör (på träning, brukar träna med henne ibland) Jag får ångest när hon gör så mot sin häst. Landar min ponny i fel, brukar jag väl skratta lite om det är det vi tränar på (att landa i rätt) sakta av och byta till rätt.
Hon tävlade även, även där sitter hon och spöar rätt mycket. Ponnyn vägrade ut sig påväg ut fårn banan drämmer hon till ponnyn med spöt. Då vart det en människa som ja, men gud. Sen inget mer.
Tycker väldigt synd om den ponnyn.
Sånt är inte okej!
Jag har occkså sett många gånger när folk har blivit tillsagda flera gånger att man ska ta de lugnt med sporrar och spö. Jag tycker att man någonstans måste känna själv "sit vad håller jag på med"
De mest pinsamma var när vi hade tävlingar på ridklubben och en tjej satt och slet och drog i sin stackars ponny, och även sporrade den, även slog med spöt. Då blev hon tillsagd första gången, sedan var de många som reagerade på att hon hade ett alldeles för långt spö, överdomaren mätte de, och de var precis på gränsen.Jag skulle skämmas om att först bli tillsagd för att man är riktigt elak mot sin ponny och sedan få en varning för ett för långt spö. Helt sjukt hur folk beteer sig, jag skulle själv inte vilja vara kvar på tävlingsplatsen då, jag skulle skämmas! Men tyvärr tycker alla olika...
